Bumbi

Sitter i bilen utanför umeå. Bara 40 mil kvar. Känns bra att vara på väg o att vi inte kommer att komma fram helt sent. Hoppas allt är bra med alla, jag känner mig inte på topp.

Hästarna betar i sin hage, några strimmor från solen lyser igenom, annars 2s det mörkt. Känner mig lite vemodig just nu. Kanske blir bättre under dagen får vi hoppas. Det är en vacker morgon. Solen ger allt en ny färg. Himlen ser blåare ut och gräset grönare. Jag sitter på bussen på väg till skolan, jag trivs på bussen med detta humör. Jag kan tänka mig bort, o jag reser framåt, bort. Tomheten känns skön, den är tyst. Den magiska stunden är snart över, det är strax dags att byta buss. Jag hoppas att alla får en riktigt bra dag. :)

Kvällen nalkas, dagen har varit hyfsad. Det har lite till o från känts som någon huggit mig med kniv i magen. Men jag står ut, om det inte slutar på länge får jag väl kolla upp det. Men en dag 2s ingen fara. Det kan vara gaser, vad som helst. Oroar mig i alla fall inte, lite smärta ibland kan man ju stå ut med xD åt ordentligt med lunch så har inte känt mig så hungrig nu på eftermiddagen o det är oxå skönt. Nu sitter jag i bussen på väg hem, skönt. Intäkt blir det att kolla på idol, house o packa. Jag kommer nämligen inte att hinna packa imorgon o på torsdag astidigt åker jag. Känner mig på lagom bra humor o lyssnar på lars <3 livet känns ändå ganska bra. om exakt en vecka kommer jag att vara hemma o troligtvis ta igen det jag missat på matematiken medan jag är borta. Den 18e oktober kommer jag att veta hur det gick, lite nervöst faktisk. Hoppas att någon orkar läsa igenom hela inlägget :p

Haha höll på att missa bussen bara för att jag stod o tänkte på annat xD så kan det gå. Det roligaste var att jag stöd vid busshållsplatsen xD men vilken tur att jag märkte i sista sekund att det hade stannat en grön stor buss precis framför mig :p ibland blir det så. nu tänker jag vara lite seriös här, det var ju val igår. Hela 6 % i lilla kommunen Gnesta är nu sverigedemokrater. Känns inte riktigt bra, hur gick det till? Så alliansen har makten i Gnesta men inte majoritet, utan troligtvis har sverigedemokraterna utslagsroll, fan inte bra. Det är läskigt faktiskt! Jag blir mörkrädd. Sen har jag för mig att igår kväll hade sverigedemokraterna 5,9 % i riksdagen, illa. Vänstern har 5,5 % o då kan man ju ställa sig frågan vad känns värst att vara, vänsterpartist eller nynazist? Det är vidrigt!

Hon säger att jag skulle bli olycklig, men vad vet hon? Jag förstår inte vad som finns att vara olycklig över, egentligen. Hon är konstig, konstig men bra. Jag tror verkligen inte att jag skulle bli olycklig, alla tankar som finns, både ne bra o dåliga. När jag sedan har tänkt allt vinner det bra i alla fall. Varför skulle jag bli olycklig? Det finns ingen anledning. Lycka säger jag bara, lycka

Idag känns allt som kan vara fel helt fel. Jag har inget humör till något känns det som och jag har verkligen ingen lust att vara i skolan. O helt ärligt vet jag inte om jag orkar vara där hela dagen heller, jag känner mig sjuk. skolfoto idag, känns sådär, men varför bry sig? Folk säger att man måste stå ut med det i ett helt år, men det är ju bara att låta bli att kolla på det, eller har jag fel? Varför göra en så stor grej av det egentligen? Det är bara ett foto o blir man ful är det ju bara att låta bli o kolla på sig. Men men.

Elegi hörs ur mina hörlurar. Jag skulle kunna börja tänka och sedan aldrig sluta. Men varför? Vad är poängen med det? Att bli fast i en tanke jag faktiskt inte kan göra något åt. Yeah right, verkar ganska korkat. Så nu släpper jag tanken o säger god morgon, rise and shine.

Solen lyser, gardinerna hänger för fönstret. Bussens motorljud blandat med musiken i öronen gör mig lugn. Tankarna far iväg. De far till drömmen jag knappt vågar tänka på. En kittlande varm känsla sprider sig i magen. Men ändå, drömmen kan vara långt borta eller nära. Egentligen vet jag inte. Jag vet bara att jag gillar att drömma och att jag vill att drömmen ska vara nära. Ändå finns det en känsla av oro, nästan som kramp. Det kommer att lösa sig, det vet jag. Men oron kommer att finnas där ändå.

Livet är inte alltid som det borde. Tankarna far iväg, musiken ur gitarren gör mig lugn, det får mig att samla mina tankar. Jag trivs på bob, känner mig lugn här. Jag får vara den jag vill. Bob är bra

Att träna gick riktigt dåligt, jag var verkligen inte frisk nog att göra det. Jag frös riktigt mycket o hade ingen ork alls. Nu blir det bob o humorkväll :) trevligt :) under dagen har jag inte alls tänkt mycket på min dröm, den kom upp nu. När jag är själv drömmer jag, om allt som kan gå snett och allt som kan bli bra. Jag trivs med min dröm, men det är samtidigt något som skrämmer mig. Tänk om?

En ny dag gryr, det är dags att vakna upp ur drömmen. Fast ett litet tag till tänker jag stanna kvar. Bara drömma mig bort och se det liv som jag verkligen inte lever. En dag kan det bli verklighet, snart. Jag tror att jag skulle bli lycklig, men egentligen kan jag inte veta, jag har ingen aning. Men jag föreställer mig lycklig, jag blir glad när jag tänker på det. Värmen i bröstet sprider sig i hela kroppen när jag tänker på det. En liten känsla, för en så liten sak, som kan bli så stor. Nu tänker jag vakna upp ur min dröm och sitta se lektionerna i skolan och återgå till min dröm när jag sedan kommer hem.

Ensam, övergiven. Du var odödlig, du skulle inte dö. Operationen gick bra. Du skulle allt leva ett tag till, men nu är det slut. Du var ensam, du hade ingen hos dig.