av farfar
Till sist
Till sist i en blek, blå gryning
förs jag mot okänt land.
Lyssnar till vattnets dyning
ser svagt konturer av en strand.
Där sitter en vän vid en nying -
står upp, sträcker ut sin hand...
av: Villy Nilsson
Till sist i en blek, blå gryning
förs jag mot okänt land.
Lyssnar till vattnets dyning
ser svagt konturer av en strand.
Där sitter en vän vid en nying -
står upp, sträcker ut sin hand...
av: Villy Nilsson
Kommentarer
Postat av: Enna
Tack så mycket! c:
Postat av: aww
<3
Postat av: Sandra
ja farfar/morfar har alltid kunnat säta ord på hur allt känns :(
Postat av: MrOskar
Du hade rätt, han var himla duktig :)
Trackback