Tankar

Man ska inte ha brottom med att växa upp har man ju hört ofta förut. Men jag vill bli vuxen, jag vill stå på mina egna ben, leva mitt liv. Inte vara beroende av mina föräldrar utan kunna bestämma själv. Det är 3 år dit, 3 år kommer säkert att gå väldigt snabbt och jag kommer säkert inte känna mig redo när jag väl står där, men så är det väl för alla? Problemet är att jag här, nu vill bli vuxen, kunna bestämma över mig själv, göra som jag själv vill! Kunna åka var jag vill, bara dra iväg! leva som jag vill! Men just nu känns det väligt långt bort, längre bort än jag vill att det ska vara. Fast jag antar att jag inte har något val mer än att vänta.

Att känna sig älskad, att känna sig viktig, att känna sig omtyckt. Det är något alla vill. Jag kan ofta tänka hur underbart det är att vakna upp bredvid någon som älskar mig och som jag känner mig trygg med. Jag vill känna så nu, jag vill ha det så nu, Jag vill, men inte du. Så kan det vara ibland och jag kommer att komma över det, jag kommer att släppa taget, för vi båda visste att det skulle bli så här. Men jag tänker inte göra det än, för så länge jag fortfarande hoppas går det inte att släppa taget, det är fortfarande för sårbart då! Men någon dag, någon gång kommer jag släppa taget, jag hoppas bara att jag blir redo för det snart. Vill inte förstöra för dig genom att inte släppa taget...

Så svårt...

Tankspridd...
Allt blir så svårt när jag egentligen inte vet vad du menar, "ensamtid"? vadå att jag inte ska höra av mig alls under en tid, och hur lång tid då? att jag får hör av mig ibland, men att vi inte ses under en period? och hur lång är den perioden då? så mkt tankar så många frågor, som jag inte vågar fråga för jag vill inte förstöra något, vill inte lägga massa saker på dig om du behöver vara ifred. Det blir så jobbigt, sitter med telefonen i handen redo att skicka ett sms, ångrar mig i sista stund och lägger ifrån mig telefonen. Det blir bättre om ett tag det vet jag, jag är alltid så, har svårt att släppa taget till en början, men när jag väl släppt taget går allt bra. Då tänker jag inte ens på att jag ska höra av mig, jo klart ibland, men då är det inte flera gånger samma dag. Utan typ någon dag i veckan kanske. Vill komma dit nu, vill inte vara ivägen och jobbig. Jag saknar dig!

"Vi är alla änglar med en vinge, håller vi om varandra kan vi flyga"

Landin - Musiken som alltid kommer att äga! (Y)

Kvällssolen skiner in genom mitt fönster och gör sagolika skuggor av träden utanför. Jag vet inte riktigt varför men just nu känner jag mig riktigt glad, fast på ett vemodigt sätt.

Ur högtalarna strömmar Landin, det lokala bandet jag har vuxit upp med! Jag sitter här och tänker på allt och ingenting och en tanke som verkligen stannar kvar är hur mycket jag verkligen uppskattar Landin. Dels är det verkligen mysig musik, dels är texterna väldigt bra. Jag menar det förstod man inte för typ 10 år sen, jag menar jag inte så gammal då. Även fast jag inte riktigt förstod texterna när jag var liten lärde jag mig dem utan till och kommer fortfarande ihåg de flesta texterna när jag hör låtarna. Men nu typ 10 år senare sitter jag och lyssnar på texterna och inser att de är verkligen bra. Sedan är det ju så att i alla låtar är det någonting som stämmer in på en själv, och sen finns det saker i texterna som skulle kunna stämma in på en själv om 10 år. Musiken är så personlig, så nära inpå liksom.

Sedan är det ju så att jag alltid kommer att uppskatta Landin för att jag alltid har gillat musiken. Inte som med musik som man lyssnade på när man var lite och nu när man hör det blir man bara nostalgisk. För grejen med Landin är att man blir både nostalgisk och verkligen gillar musiken på samma gång, en bra känsla enligt mig ;)

Jag blir verkligen glad när jag lyssnar på Landin. Hela jag fylls med sommarkänslor och det är grymt! ;) I jag tror 3 eller 4 års tid har hela familjen trott att alla våra Landin skivor varit borta, men så var inte fallet upptäckte jag igår kväll! Jag blev uppriktigt sagt glad över att hitta nästan alla skivorn, jag tror det är 1 eller 2 skivor som fortfarande är på vift!

Pateiskt kankse vissa säger, men då säger jag som ebba säger "patetiskt we like" Jag menar jag gillar att vara patetisk för de oftatst ingen annan som är det. Bara för att folk tror det är fel, men det är väl ändå inte fel? Inte tycker jag det iaf =D

Men vad jag nog ville ha sagt med allt detta är att Landin är något jag nog alltid kommer att uppskatta och lyssna på (Y)
GOOD MUSIC helt enkelt =)

...

de var ett tag sedan sist! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eller så, men jag vet att jag vill skriva :P

En helt grym vecka hittills har det varit, idag blir det nog bara en dag där jag bara segar, om det inte blir att jag cyklar till ebba eller något. det kan oxå hända =)

Jag vet inte riktigt, men saker som har varit, kommer aldrig att se lika ut igen, så är det bara, vare sig man vill det eller inte. Men jag ska gå vidare, inte tänka bakåt, bara blicka framåt, jag antar att det är så man ska göra. men jag har väldigt svårt att verkligen göra det, jag ser gärna bakåt och fastnar i det. Och så VET jag att man inte ska göra! Det finns mycket som har hänt i mitt liv som jag vill uppleva igen, men som aldrig kommer att se ut på samma sätt igen. Men det är väl livet antar jag! och det är så det kommer att se ut hela tiden, men man ska inte gräva ner sig i sitt förflutna utan ha kul in i den främmande framtiden. Aja sluttjatat från min del nu! Ha det bra =D o va inte så nere som jag, blir det inte kul! :P

Men livet blir vad man gör det till! =D

Peter Pan, och resan till landet Ingenstans(en av de bästa stunderna i mitt liv)

Ibland känner jag mig så kluven. Känner mig så vilsen och bortkommen på något vis.

Relationen med Peter Pan från landet Ingenstans har förändrats, jag kommer inte längre resa till landet Ingenstans när jag träffar honom. Jag trivdes med att vara i landet Ingenstans. När jag var där kände jag mig lycklig och trygg, jag hade ju Peter Pan med mig. Peter Pan som alltid såg till att skydda mig från kapten Krok och hans pirater. Visade att gentlemän faktiskt finns.

Tiden innan jag fick resa till landet Ingenstans var en jobbig tid. Mina föräldrar kallade stället ett påhitt, och Peter Pan var bara en fantasi. Inget som skulle finnas i mitt liv, verkligheten passar bäst.

Hm, skulle inte tro det. Jag fick i alla fall tillslut flyga med Peter Pan till landet Ingenstans. Jag fick lite älvguldsstoft och så flög vi iväg. När jag var i landet Ingenstans var det en av få stunder jag känt riktigt lycka och trygghet. Att bara lyfta fötterna från marken och flyga in i det förrollade landet. Där tiden står stilla och man bara är. Man bara är där och lever i nuet. Där finns ingen morgondag, inget sen, inga måsten, man är helt enkelt fri. Frihet som jag inte känner någon annanstans. Allt man fruktar och är rädd för bara försvinner.

Att resa till landet Ingenstans med Peter Pan visste jag att det skulle jag inte få göra för alltid. Men det försökte jag att inte tänka på, utan bara leva i nuet och njuta av det som var. Jag är egentligen ingen person som är bra på att leva i nuet, men det gick faktsikt bra. Att tänka på Peter Pan fick mig att i mina tankar sväva in i landet Ingenstans och bli lugn och trygg. Det fick mig att känna lycka, värme, kärlek, vänskap, allt detta för att det är just så han är. Min Peter Pan , det är så han fått mig att känna. Han är omtänksan, vill att man ska vara lycklig och ha det bra, han ger en värme och visar att han bryr sig om en. Vänskap och kärlek är egentligen väldigt lika, men han fick mig att känna mig älskad, och att han är en underbar vän som man lätt kan prata med och som visar att man är viktig. Jag tänker fortsätta drömma mig iväg till landet Ingenstans, för jag vill känna allt det där ibland, och då är det bara att drömma sig iväg.

Men alla vet att allt det vackra är kort. Slutar man tro kan man inte längre resa till landet Ingenstans med hjälp av älvguldsstoft. Då går det inte längre att resa till det riktiga landet Ingenstans, jag har inte slutat tro, men Peter Pan har slutat ge mig älvguldsstoft. Jag kommer att sakna resorna till landet Ingenstans som jag gjorde tillsammans med honom. Men jag hoppas att han en dag kommer tillbaka med älvguldsstoft och ber mig flyga med honom till landet Ingenstans igen, och låter mig stanna i sagans värld.

Men vad som än händer mellan oss kommer jag alltid att finnas för dig som din vän. Jag hoppas att vi flyger in i sagan igen, men vet att det bara är en dröm. Den du än väljer att flyga in till landet Ingenstans med igen kommer att vara lyckligast i världen övert att ha träffat just dig Peter Pan. Du är underbar och kommer alltid att han en speciell plats i mitt hjärta, du fick mig att känna mig trygg och säker över mig själv. Även fick du mig att känna mig speciell, viktig och älskad. De känslorna tänker jag alltid spara i mitt inre, och tiden i landet Ingenstans kommer också alltid att leva kvar i mitt inre som en av de bästa resorna och stunderna i mitt liv.

Tack Peter Pan för att du tog mig till landet Ingenstans! Du kommer alltid att förbli min sagoprins jag kommer att tänka på när jag är rädd, söker skydd eller helt enkelt bara vill leva i sagans värld ett tag. Jag hoppas verkligen att jag får resa tillbaka till landet Ingenstans med dig Peter, även om det bara är för en kort stund. Du är underbar och jag hoppas att du blir lycklig!

Hoppas du ger mig älvguldsstoft och flyger med mig till landet Ingenstans, men så länge får jag träffa dig som den underbar vän du är. Till min underbara vän Peter Pan! =)

tingeling med sitt älvguldsstoft


RSS 2.0