sämst

Sorry att jag gav sämsta uppdateringen imorse men hade ingen aning om vad jag skulle skriva xD 2 saker, första grejen, jag har gått och hämtat posten och väntat som en tok på ett paket, men kommer det naj... Så vad gör jag jo jag går in och tittar när det skickades och de skickades i fredags och de är fett sega så lär ju inte komma förrän nästa vecka, smaaart! xD andra grejen, jag känner mig oerhört duktig och snäll faktiskt, jag håller på med en julklapp, deni ;) egentligen skulle jag nog inte behöva fixa en julklapp till personen men jag vill :P smaka på den ni! :D

Vinden piskar ditt ansikte

Regnet färgar din värld grå.

Vinden ska smeka din kind

Regnet ska leda till skatten.

Någon dag, någon gång

Men inte nu

skrevs av mig i våras ;)
Och avslutningsvis en bild på plutt <3

Trivas

Hur kan det vara så skumt. Man trivs som fisken i vattnet på ett ställe men man trivs inte alls på ett annat. Det känns så konstigt, när de ändå är närliggande och egentligen är samma sak. Skumt! jag hade tänkt skriva något långt, smart och fantasifullt men nu är allt som bortblåst ur mitt huvud. Skyller på att jag gick upp 6 andra dagen i rad och att jag inte sov någon middag idag, och juste ännu viktigare jag är HUNGRIG! Så kanske kommer det något kreativt och vettigt imorgon, det var min plan i alla fall. Känner mig ganska kreativ nämligen ;) Snart äre mat, hoppas sonen fortsätter sova fram till efter maten. :)

Du växer, kanske mår du bra

Men varför?

Finns det egentligen någon mening

Att födas till denna missanpassade värld

Gör jag verkligen rätt?

Det är inte mig själv jag tvivlar på,

Utan världen vi lever i

Jag kommer att älska dig över allt annat

Du kommer att vara mitt liv

Men är världen verkligen redo?

Är jag?

Av mig, skriven när sonen låg i magen


Nånting

Måste ju uppdatera med något så varför inte en dikt? ;) Det låter bra tycker jag :P

Känslan är enorm

Lyckoruset bubblar upp

En sekund kan ändra allt

Det är sant

Det finns mer

- Ronja Nilsson

Helt ny

Nu ska ni få den äran att läsa en helt ny dikt av mig och säga vad ni tycker :)

Vinden piskar ditt ansikte

Regnet färgar din värld grå.

Vinden ska smeka din kind

Regnet ska leda till skatten.

Någon dag, någon gång,

men inte nu

-Ronja Nilsson


Mvc

Ska till mvc nu på morgonen, hoppas allt ser bra ut :) Dock så förstår jag inte riktigt om det inte skulle göra det, allt känns bra :)
Trevligt att lägga ut en digt så ni får en till denna morgon :)

Dina ord var vackra och förtrollande

Ditt hjärta var tyngt av längtan

Din dag var fylld med krav

Du längtade bort när du skrev

Då pappren fylldes blottades din själ

-Ronja Nilsson


Morgondikt

eftersom att jag är enormt trött på morgonen och aldrig kommer på något att skriva tänkte jag att det kan vara trevligt med en liten dikt :)

I mörkret syns inte alla skuggor som jagar.
I mörkret syns du inte alls.
I mörkret kan du gömma dig.
Väcka alla dina sorger.
Ingen märker att du är där.
Du kan bara sluta andas.
I mörker märker ingen om du försvinner...

-Ronja Nilsson


SNÖ!!

det snöar... Suck... Orka det... :( lite ledsen blir jag allt... så nu får ni en dikt

Hur skulle du reagera om jag kramar dig?

Och om jag kysser dig?

Eller kanske smeker dig över bröstet?

Hur skulle du egentligen reagera,

Om jag bara gick därifrån?

- Ronja Nilsson

dikt

Jag står bredvid och ser på

Du irrar runt där som ett litet barn

Jag står bredvid och ser på

Du sträcker ut en hand som betyder ”hjälp”

Jag står bredvid och ser på

Din förvirring syns tydligt men tydligast är paniken

Jag står bredvid och ser på

Vi är på väg åt samma håll men du försöker byta riktning

Jag står bredvid och ser på

Du sjunker mer och mer ner i träsket och inget motstånd gör du för att inte drunkna

Jag står bredvid och ser på

Ditt liv är på väg i en riktning du inte kan välja eller göra något åt

Jag står bredvid och ser på

På mina läppar syns ett roat leende

Jag står bredvid och ser på

Av: Ronja Nilsson


det var

det var länge sedan jag la upp en dikt jag skrivit, helt enkelt för att jag inte skrivit något alls på jättelänge ungefär. Men här ska ni få en jag skrev för ett tag sen. Hoppas ni gillar ;)

Jag står bredvid och ser på

Du irrar runt där som ett litet barn

Jag står bredvid och ser på

Du sträcker ut en hand som betyder ”hjälp”

Jag står bredvid och ser på

Din förvirring syns tydligt men tydligast är paniken

Jag står bredvid och ser på

Vi är på väg åt samma håll men du försöker byta riktning

Jag står bredvid och ser på

Du sjunker mer och mer ner i träsket och inget motstånd gör du för att inte drunkna

Jag står bredvid och ser på

Ditt liv är på väg i en riktning du inte kan välja eller göra något åt

Jag står bredvid och ser på

På mina läppar syns ett roat leende

Jag står bredvid och ser på

- Ronja Nilsson



skrivkramp

Jag vill kunna skriva, men det är något som kommer ivägen. Det finns något som gör att det är tomt i huvudet på mig. Har lyckats skriva två dikter idag, en sådär o en ganska dålig. Men det är något i alla fall, det är en början. På flera veckar har jag inte kunnat skriva något alls.
Här får ni en dikt av mig bara för att jag är glad över att jag lyckades knåpa ihop något bra.


"Ett sinne förlorat,
Alla andra finns kvar
En känsla förlorad,
Alla andra finns kvar
Ett sinne, en känsla,
Hela ditt liv"
- Ronja Nilsson



Nå?

 

Om du hade

Vårtor, grönt slem, långt stripigt hår, naglar som börjar likna klor, trasiga kläder, bara ett öga, ett halvt öra, luktade kiss, brännskador i halva ansiktet, bara två tänder, träben, skrynklig hud, halva fingrar och en kluven tunga skulle jag nog inte tycka om dig

- Ronja Nilsson


dikt

Känn solen som värmer din hud
Känn den ljumma vinden i ditt hår
Känn de mjuka vågorna mot dina fötter
Känn musiken pulserar i din kropp
Njut
- Ronja Nilsson

Vad tycks?

Idag har jag blivit brun, det gillar vi (:

lyssnar på lite bra mysdepmusik

en dikt av mig, fast den kommer nog att ändras sedan, så säg vad ni tycker!

Du började som en viskning, knappt märkbar
Du växte, hörbara ord bildades i din mun
Dina tysta skrik ekar i ditt huvud
Du började tala allt högre för att dränka dem
Någonstans där blev jag fast, för alltid
Ditt sätt att alltid le, ditt glada skratt
Din smärta som bultar och bankar i ditt bröst
Allt vill jag vara en del av
Din glädje, din sorg, ditt liv
Allt
Till du en dag väljer att lätta dina vingar och ge dig av

Säg vad ni tycker (:

Hiss eller diss?

av mig:

De mörka maskarna krälar i deras ansikten

Paniken i deras ögon växer

Jag står och ser på med road min

Mig låter maskarna vara


Allt

(Glöm inte tävlingen)

En dikt jag skrivit:
Alla sömlösa nätter
Alla tankar utan svar
Allt som en gång varit
Alla som en gång fanns där
Allt, alla, är bort
Du, är ensam kvar

By me

Något går alltid sönder

Kysser henne på pannan, sedan smyger han ut med väskan i handen. Innan han går ut ur huset så öppnar han dörren på glänt till barnens rum för att se att de sover. Sedan med tunga steg går han ut på gatan. Han kan inte ta bilen, då förstår de och det kan han inte riskera.

Natten är kylig, frosten knastrar under hans fötter när han går. Långt bort på himlen ser han månen, den är full i natt. Stjärnorna är månens spanare, de ser allt, det vet han. Stegen blir snabbare, han måste skynda sig nu. Nere vid hamnen väntar de på honom, hans nya liv.

Framför den öppna spisen ligger hunden och myser. I den slitna soffan sitter han och läser en rapport från jobbet. Hans nya livskamrat står i köket och lagar mat, det blir fläskfilé med klyftpotatis. Tonårsflickan sitter på sitt rum och lyssnar på för hög musik, hennes lillebror står utanför hennes rum och bankar på hennes rum. Det är så det ska vara, familjen är lycklig. När familjen är lycklig är han lycklig, han är glad att han gjorde det. Det enda spår som finns av honom i den trasiga familjen är ett brev som förklarar.

” Jag kan inte leva med lögnen längre, men jag vågar inte säga det rakt ut. Jag vet att du trodde jag var lycklig. Det var jag, förr. Nu har jag dock insett att det liv jag levde, inte var det jag alltid drömt om. Förlåt för att jag bara gick. Hälsa barnen att jag älskar dem.”

Familjen sitter och äter mat, det är som det ska vara. Flickan sitter och messar, pojken försöker störa sin syster, hunden sitter vid bordet och försöker tigga till sig en matbit. Den nya i familjen sitter och tittar på sin livskamrat, livskamraten tittar tillbaka. Så går det alltid till vid matbordet. Efter maten så går barnen från bordet utan att ens säga ”tack för maten”, så är det alltid. Hunden går tillbaka till sin plats framför den öppna spisen. Mannen reser sig från bordet, säger ”tack det här var gott, nu behöver jag vila på maten”. Hans livskamrat dukar av och diskar efter maten, sedan blir hunden rastad. Så går det till i den nya familjen, och mannen är glad att han lämnade sitt gamla liv.

Det är kväll, pojken sover, flickan ligger och tänker. Mannen och hans nya livskamrat ligger i sin säng och pratar om dagen, hunden ligger i fotändan av sängen och kurar ihop sig. Det är så det går till på kvällarna, när klockan är lite för mycket än vad den borde vara. Mannen kysser sin livskamrat ömt på munnen samtidigt som han smeker ömt över kinden. Sedan lägger han sig till rätta i sängen och somnar.

 

Morgonen smyger sig sakta fram, i huset ligger nästan alla och sover. Flickan ligger vaken, hon har inte sovit något i natt som alla andra nätter. Hon ligger och grubblar över hur den nye mannens gamla familj har det. Det hade varit bättre om han aldrig kommit hit, hon vill inte att pappa ska bli sårad igen. Den nye mannen bara utnyttjar honom. Pappa har redan varit med om sådana människor, han behöver inte ha en till i sitt liv. Hon tänker på det nya barnet de ska adoptera, så blir det alltid. Pappa träffar en man, de adopterar ett barn, lever ett bra liv i några år och sedan försvinner mannen och tar barnet med sig. Pappa behöver inte vara med om det igen.

De slamrande ljuden från köket väcker mannen, nu är det dags att gå upp och åka till jobbet. När han går ner i köket hör han flickan skrika på sin pappa, det är som det ska. Varje morgon så sitter pojken och äter sin frukost, flickan står och skriker åt sin pappa, pappan står och ser uppgivet på henne. Hunden står och tittar på ytterdörren, ingen kommer ihåg att gå ut med honom. Det är så det går till varje morgon. Mannen gillar rutin, han gillar sitt nya liv. Han är glad att han vågade lämna det gamla.

Dagar, veckor, månader och år går. Grälen mellan dottern och pappan blir fler, mannen grälar mer och mer med sin nya livskamrat. Det nya barnet har äntligen kommit, och pappan gör allt för den lille. Den fina familjeidyllen går i krasch.

Mannen kysser honom ömt i pannan, klappar hunden en sista gång. Sedan går han ut med väskan i handen. Natten är sval, men det blåser ljumma vindar. Ute i parken sitter det ungdomar och dricker öl. Han går förbi dem, stannar sedan tvärt. Tonårsdottern sitter där, tittar honom rakt i ögonen och säger ”skål” på ett sätt som får honom att nästan springa genom hela parken, ångesten och paniken växer inom honom. Hans steg för honom till ett ställe där han inte varit på några år, hem. Han knackar på dörren. Hon öppnar, kvinnan som han lämnade. Nu står han på trappan och gråter som ett litet barn. Kvinna kramar om honom och allt är bra igen. Han har fått tillbaka sitt gamla liv igen, och bakom sig har han lämnat den trasiga familjen med bara ett brev.

”Förlåt”

Vad tycker ni? (:


Överraskning =)

Nu är det så att min morbror och hans tjej kom hem och åt middag med oss idag.
Jag visste ingenting och helt plötsligt hörde jag deras röster från köket.
Det var mycket trevligt (:

Visst min morbror är en riktig jobbig sak, men jag gillar honom ändå (:
Så vi har suttit o pratat nästan hela familjen sen kl 4 fram till nu.
Det var toppen (: har inte träffat dem sedan jul. O de va ju ett tag sedan ^^

Tänkte lägga upp en till dikt som jag har skrivit (:
vill gärna veta vad ni tycker (:

"Det finns inter så hemskt som ett tomt papper.
Du greppar pennan och fyller det med meningslösa ord.
Pappret är inte längre tomt, du kan andas ut.
Du kastar en blick på de ord som fyller arket.
Missnöjt river du sönder pappret och kastar det.
Fast det du ite visste var att du just rivit sönder ditt livs verk.
För vem är du att bedöma vad någon anna ska tycka om."

Så vad tycker ni?

o glöm inte dagens tips

Dikt

Alltså nu är det så att jag inte har något att göra alls....
det är fett med tråk men samtidigt lite skönt :P

jag brukade skriva dikter mycket förut, kankse inga bra men ändå.
Nu tänkte jag lägga upp en dikt jag skrivit.

De annars så bistara ögonen spricker upp i ett leende när de ser dig komma.
De annars så bistra ögonen spricker upp i ett leende när de ser dig le.
De annars så bistra ögonen spricker upp i ett leende när du kysser henne ömt.
De annars så bistra ögonen spricker upp i ett leende när du säger "jag älskar dig"
De annars så bistra ögonen bryter i gråt när de ser någon annan i din famn.
Just de ögonen kommer förfölja dig för resten av ditt liv.

ojdå

Jag börjar tro mer och mer att det är så, hur fan blir det då?


Känner för att lägga upp en dikt jag har skrivit, säg vad ni tycker:


Du vill skrika, men rösten lyder inte.

Du vill slå, men armarna lyder inte.

Du vill så mycket, men inget lyder.

Du vill andas, men det går inte.

Ena sekunden lever du, andra inte.


Skola igen xD

Okej idag vare första skoldagen efter praktiken som varit i 4 veckor^^
Riktigt nice att träffa alla igen faktiskt<33!

Så nu tänkte jag lägga upp min andra novell som jag har skrivit, kommentera vad ni tycker om novellen och kommentera gärna vad ni tycker om kommentaren från min lärare :P

Drömmar[AG1]

… Frosten gnistrar bländande i fullmånens klara sken. Stjärnorna tindrar. Demoner finns på riktigt, det vet han. Han sitter ute i gräset denna kalla vinternatt och funderar. Han funderar över hur han ska bli av med demonen, den som stör hans sömn.

 

Han flackar med blicken, kan inte riktigt fästa den på något. På dagen är det som om allt släpper, då skulle han kunna sova i en evighet. Fast om dagen måste han arbeta. Kanske skulle han byta arbete, börja arbeta nattskift någonstans? Då kan han faktiskt sova om dagen. Men nej, han vill inte byta arbete, han trivs bra där han är nu. Att sitta i kassan på Konsum och se alla människor gör honom nöjd. Man kan faktiskt lära känna en människa bara av att se vad hon handlar. Kanske är det ett konstigt arbete att vara nöjd över, men det tycker inte han.

 

Det finns mycket som han inte tycker är konstigt. Att demonen håller honom vaken om nätterna finner han helt naturligt. Att demoner inte skulle existera finns inte i hans värld. Demoner finns i allting och är överallt. Fast i hans värld är inte demoner onda, de är bara ensamma. Därför håller de honom och andra uppe om nätterna, de vill bara ha sällskap. Demonerna kan inte umgås med varandra. Alla demoner måste ha en människa att umgås med. Demonens och människans kemi måste stämma överens. Om den gör det blir människan och demonen som ett, och människan känner inte av sin demon. Det finns dock människor och demoner som inte stämmer med varandra, men det finns ingenting att göra åt detta. Problemet ligger i att demonen inte kan byta människa, den är fast.

 

Han har börjat fundera på om kemin inte alls stämmer mellan honom och hans demon. Han skulle nämligen vilja sova om nätterna, ligga i sin säng och drömma den där speciella drömmen…

 

Den vita enhörningen med silverfärgad man springer fritt på en grönskande äng. Vinden fattar tag i dess man och leker. Det flyger massor av fjärilar i luften och himlen är klarblå och solen skiner. Plötsligt blir himlen svart och regnet forsar ner. Enhörningen springer i ren panik rakt in i en stad. I staden går människor lugnt omkring och pratar och skrattar. De är helt oberörda av regnet som forsar. Den skräckslagne enhörningen fortsätter springa längs gatorna. Mitt i en gata ligger en bebis som enhörningen trampar på. Bebisen dör och vädret slår om och solen börjar skina igen.

 

Enhörningen blir plötsligt en mus. Människorna flyr i vild panik och trängs och knuffas. Musen springer för livet. Kors och tvärs över gatorna springer musen bara för att undvika att bli trampad på. Men plötsligt ser musen att skuggan av en fot närmar sig med väldig fart…

 

Några sekunder av dödsångest och sedan är hon vaken. Hon går till badrummet och sköljer ansiktet med kallt vatten, en sådan dröm vill hon aldrig mer drömma. Tänk att hjärnan kan fantisera ihop så konstiga saker. Hon torkar ansiktet och skakar på huvudet och försvinner sedan in i sovrummet.

 

Hon tar handväskan som ligger på bordet och går fram till spegeln i hallen, där tar hon nycklarna från bänken under spegeln och lägger ner dem i handväskan. Hon tar ett steg bort mot dörren, stannar till och vänder sig mot spegeln igen. Där rättar hon till den kritsträcksrandiga kavajen och kollar så att maskaran ser bra ut. Sedan går hon ut genom dörren, skakar av sig drömmen en sista gång och låser dörren efter sig.

 

Av: Ronja Nilsson, texten är skriven till bild nummer 2.


[AG1]Det här är en mycket bra text. Men jag undrar varför du byter från ”han” till ”hon”? Denna förvirring för läsaren drar ner omdömet. VG


hejsvejs

Tidigare inlägg
RSS 2.0