Galen

Okej, nu är det så att bara för att jag inte har något bättre för mig ska jag lägga upp min novell som jag fick tillbaka idag :P

Galen
"Låt mig tala och avbryt mig inte, för jag har inte tid att lyssna på dig. Precis klockan sex i eftermiddag kommer de och hämtar mig. I morgon bitti finns jag inte längre här..."

Exakt så hade hon sagt till mig. Jag förstod inte då vad hon menade. Elin hade alltid varit tankspridd och lite konstig enligt alla, lika så av mig. Fast jag var nog den enda som faktsikt tyckte att hon verkade snäll. För egentligen var det ingen som verkligen kände henne. Allt som sades om henne var bara rykten byggda på lögner. Dessa var uppfunna av personer som var så svaga i sig sjävla att de behövde göra någon annan mer svag än dem. Elin var tydligen att tacksamt offer för det var bara henne de gick på. De andra "oskyldiga" människorna stod bara och tittade på, ignorerade det faktum att Elin var lika mycket värd. fast om man har fått lära sig det motsatta är det svårt att inse att det är fel. Elin var betydelselös, ändå betydde hon så pass mycket för vissa att hon var den enda som existerade o deras liv. Problemet med allt detta är; Jag var delaktig. Jah var en av de "oskyldiga" människorna.

Okej, jag vill gärna se mig själv som oskyldig till det som hände. Men alla var delaktiga och då menar jag ALLA. Alla små fega männsikor som bara ignorerade henne, såg henne som en fredagsunderhållning på tv. Jag förstod aldrig du hur kränkt hon måste ha känt sig. Fasdt jag tror inte att det var just Elin de "oskyldiga" såg, jag tror att de såg Något. Elin blev Något i allas ögon. Antagligen för att det är lättare att ignorera en sak än en perosn. Men det försvarar inte vad vi gjorde, utan det förklarar.

Jag förstod aldrig då att det var vi "oskyldiga" som egentligen är skyldiga till det som hänt. Att vi behandlade henne som luft kunde leda till något sådant. Ett enda litet "hej" hade räddat henne. Fast ingen sade någonsin så mycket som ett litet knyst till henne. Antagligen av ren feghet. Ingen ville hamna i hennes situation.

Det som faktsikt hände med Elin var att hon blev galen. Jag hade aldrig någonsin tidigare trott att man omedvetet kan göra någon galen. Men det kommer jag för resten av mitt liv att komma ihåg att det kan man faktsikt.

För alla de "oskyldiga" personer som faktsikt inte vill tro mig. Inte vill eller tänker inse att det är sant, så var det faktsikt vi som gjorde det, inte dem. De "skyldiga" gav oss bara en anledning att göra henne galen.

Elin började höra röster som sade åt henne vad hon skulle göra. De talade om för henne hur dålig hon var. Rösterna som tidigare kommit utifrån hade nu flyttat in i hennes själ. Att höra saker från sig själv och från andra som är så brutalt nedvärderande att vem som helst skulle ha känt sig liten som en cell efter bara några meningar skulle nog driva vem som helst till vansinne. Men det var de tysta åhörarna som gjorde henne galen, det var jag.

Egentligen älskade jag Elin och kommer alltid att göra det. Elin däremot hade all rätt att hata mig. Jag om någon kunde stoppa alla rykten om henne, för förr kände jag henne väl. Då visste jag allt om henne. Vet ni varför; Elin var min syster.

Jag gjorde det. Jag tar på mig skulden. Det var jag som gjorde min syster galen. Det var jag som kunde ha satt stopp för allt. Men jag vågade inte. Jag var rädd om mig själv att jag int ville se hur Elin egentilgen mådde, hur hon sakta tynade bort. Det var jag som såg på. Det är jag som är skyldig till hennes sista ord. Än idag ekar de i mitt huvud.

"... I morgon bitti kommer jag att vara ett minne blott. Det är vad de har sagt åt mig, de tysta skriken. De ska hämta mig och befria mig från dessa plågor. Jag ska få leva det liv jag förtjänar. Jag ska bli ledd in i en annan värld. Där finns inga tysta skrik, inga som ni. Där finns bara glädje. Jag ska äntligen få känna att jag betyder något, bli omtyckt för den jag är. Prick klockan sex hämtar de mig. I morgon bitti finn jag inte längre här..."

Av mig, hoppas ni läst. Och kommentera gärna vad ni tyckte. =D

dikt

När ska jag inse, jag blir inte bättre av att älta det som redan hänt! Jag måste våga släppa taget om det trygga och kasta mig ut i det okända, det som jag faktiskt kan forma och göra bra! Måste våga leva, släppa kontrollen över det som redan hänt. Man kan inte leva i det som hänt, man måste någon gång ta ett kliv fram!



By me:

"När du sitter i mörkret finns ensamheten.

Den får dig att känna dig trygg.

Mörkret kramar om dig med sin svarta mantel,

brer sitt stora täcke över dig.

Du tror att du är trygg,

att ensamheten gör dig gott.

Så fel man kan ha.

Samtidigt som den brer täcket av lugn över dig,

äter den upp dig inifrån.

Mörkret och ensamheten sliter sönder dig bit för bit,

till det bara är dem kvar.

Det finns inte längre något ”du”."

 

God Natt!

 



"Lagom finns inte"

"LAGOM FINNS INTE

Lagom är att skaka hand
när man vill knulla.
Lagom är att bita sig i läppen
när man helst vill ge en snyting.
Lagom kryper när tåget kommer.
Lagom marscherar i lotta-kåren
och skjuter på fienden med en ärtbössa.
Lagom lyfter på kjolen
för att visa de nya fina yllebyxorna.
Lagom drar upp väckarklockan
för att få tiden att gå.
Lagom sover med öppna ögon framför televisionen,
som visar en lagom tråkig film
om ett lagom förälskat par
som blir lagom förskräckta
när den lagom arge maken tar dem på bar gärning.
Lagom klipper tånaglarna en gång i veckan.
och tvättar sina kalsonger regelbundet
i en förträfflig känsla av lagom samhällsduglighet.
Lagom är att pressa ihop skinkorna
när man vill fjärta.
Lagom är en måttfull skådespelare
som talar om för den lagom intresserade publiken
hur det lagom dramatiska slutet kommer att bli
redan i den lagom intressanta början.
Lagom lämnar hastigt en olycksplats
men nedböjt huvud
av rädsla att det som är lagom ska ha förolyckats.
Lagom blandar sig inte i andras affärer -
inte ens om livet står på spel.
Lagom är en barrikad av modeuniformer som väntar på
sina lagom modiga soldater
för att dra ut i ett krig som försvarar det som är lagom.
Lagom rör aldrig vid verkligheten
ty Lagom kläcks bara i föreställningen om den där lagom
riktiga livsstilen och bär sin farliga illusion genom
det lagom trygga livet.
Lagom är en klibbig skum sak som sätter sig överallt
där människan försöker spränga sina murar
för att träda ut i det goda varma kaos
som öppnar blicken och hjärtat in mot universum.

PS: Ordet "lagom" finns bara på svenska."

Sun Axelsson

Peter Pan, och resan till landet Ingenstans(en av de bästa stunderna i mitt liv)

Ibland känner jag mig så kluven. Känner mig så vilsen och bortkommen på något vis.

Relationen med Peter Pan från landet Ingenstans har förändrats, jag kommer inte längre resa till landet Ingenstans när jag träffar honom. Jag trivdes med att vara i landet Ingenstans. När jag var där kände jag mig lycklig och trygg, jag hade ju Peter Pan med mig. Peter Pan som alltid såg till att skydda mig från kapten Krok och hans pirater. Visade att gentlemän faktiskt finns.

Tiden innan jag fick resa till landet Ingenstans var en jobbig tid. Mina föräldrar kallade stället ett påhitt, och Peter Pan var bara en fantasi. Inget som skulle finnas i mitt liv, verkligheten passar bäst.

Hm, skulle inte tro det. Jag fick i alla fall tillslut flyga med Peter Pan till landet Ingenstans. Jag fick lite älvguldsstoft och så flög vi iväg. När jag var i landet Ingenstans var det en av få stunder jag känt riktigt lycka och trygghet. Att bara lyfta fötterna från marken och flyga in i det förrollade landet. Där tiden står stilla och man bara är. Man bara är där och lever i nuet. Där finns ingen morgondag, inget sen, inga måsten, man är helt enkelt fri. Frihet som jag inte känner någon annanstans. Allt man fruktar och är rädd för bara försvinner.

Att resa till landet Ingenstans med Peter Pan visste jag att det skulle jag inte få göra för alltid. Men det försökte jag att inte tänka på, utan bara leva i nuet och njuta av det som var. Jag är egentligen ingen person som är bra på att leva i nuet, men det gick faktsikt bra. Att tänka på Peter Pan fick mig att i mina tankar sväva in i landet Ingenstans och bli lugn och trygg. Det fick mig att känna lycka, värme, kärlek, vänskap, allt detta för att det är just så han är. Min Peter Pan , det är så han fått mig att känna. Han är omtänksan, vill att man ska vara lycklig och ha det bra, han ger en värme och visar att han bryr sig om en. Vänskap och kärlek är egentligen väldigt lika, men han fick mig att känna mig älskad, och att han är en underbar vän som man lätt kan prata med och som visar att man är viktig. Jag tänker fortsätta drömma mig iväg till landet Ingenstans, för jag vill känna allt det där ibland, och då är det bara att drömma sig iväg.

Men alla vet att allt det vackra är kort. Slutar man tro kan man inte längre resa till landet Ingenstans med hjälp av älvguldsstoft. Då går det inte längre att resa till det riktiga landet Ingenstans, jag har inte slutat tro, men Peter Pan har slutat ge mig älvguldsstoft. Jag kommer att sakna resorna till landet Ingenstans som jag gjorde tillsammans med honom. Men jag hoppas att han en dag kommer tillbaka med älvguldsstoft och ber mig flyga med honom till landet Ingenstans igen, och låter mig stanna i sagans värld.

Men vad som än händer mellan oss kommer jag alltid att finnas för dig som din vän. Jag hoppas att vi flyger in i sagan igen, men vet att det bara är en dröm. Den du än väljer att flyga in till landet Ingenstans med igen kommer att vara lyckligast i världen övert att ha träffat just dig Peter Pan. Du är underbar och kommer alltid att han en speciell plats i mitt hjärta, du fick mig att känna mig trygg och säker över mig själv. Även fick du mig att känna mig speciell, viktig och älskad. De känslorna tänker jag alltid spara i mitt inre, och tiden i landet Ingenstans kommer också alltid att leva kvar i mitt inre som en av de bästa resorna och stunderna i mitt liv.

Tack Peter Pan för att du tog mig till landet Ingenstans! Du kommer alltid att förbli min sagoprins jag kommer att tänka på när jag är rädd, söker skydd eller helt enkelt bara vill leva i sagans värld ett tag. Jag hoppas verkligen att jag får resa tillbaka till landet Ingenstans med dig Peter, även om det bara är för en kort stund. Du är underbar och jag hoppas att du blir lycklig!

Hoppas du ger mig älvguldsstoft och flyger med mig till landet Ingenstans, men så länge får jag träffa dig som den underbar vän du är. Till min underbara vän Peter Pan! =)

tingeling med sitt älvguldsstoft


By me

2.
Gråt tills du har slut på tårar.

Skrik tills du har tappat dina ord.

Håll dig vaken tills du inte orkar mer.

Spring tills du tappat orken att fortsätta.

Då, just där, där är tomheten.

Vad tycks?


Nyare inlägg
RSS 2.0