Torsdag, typ^^
hm, dryg dag idag. haha fast min morgon var lite intressant xD haha precis när jag skulle till bussen gissa vad som händer då? jo min knapp i mina byxor gick sönder xD det var en sån där skruvknapp där gängorna hade gått sönder xD så var tvungen att snabbt som tusan springa upp o byta byxor, för att sedan få reda på t bussen var sen pga vägarbete, xD suck, jag hade inte behöv stressa^^ LOL Jag o emma hade tjockisdag i skolan idag, vi köpte godis xD o min lön kom in på mitt konto idag oxå^^ då blev jag glad haha =D
sen har det väl inte hänt så mkt, saknar jocke, men vfan det gör jag alltid ^^ xD
<33
Jadu, vafan xD
Idag stannade jag hemma från skolan för jag vaknade med riktigt ont i min mage. Usch inte kul, men ja, sen sov jag till halv elva, gick upp åt lite, satte mig vid datorn ett tag sen så åt jag lunch o sen drog jag till gensta för att skriva på ett anställningspapper om mitt sommar jobb. Så nu är jag officiellt(?) anställd som simskolelärare vid nyckelsjön i 4 veckor =) fett soft, sen har det inte hänt så mkt mer.
jag kan inte hjälpa att jag inte har något liv xD
Seg dag
Sommar typ =D
Idag har varit en riktigt lyckad dag =D iaf än så länge. Först i morse spelade jag, mamma o pappa spel. Helt underbart roligt<3 Sen åkte jag o mamma o hyrde film o handlade, jag köpte ben&jerry´s, så grymt gott^^ Sen kollade vi på film, jag och mamma och jag åt min ben&jerry´s^^ smaskens xD Efter det så var jag ute på en långpromenad med hunden ^^ Riktigt mysigt, vi gick i skogen o han fick springa lös, riktigt lydig sak. När jag va ute med hunden kände jag mig så fri, så glad att jag bor ute på landet. Att bara kunna gå ut i skogen med hunden och låta honom springa lös. Visst det finns många nackdelar med att bo på landet, men på sommaren ska man bo på landet så är det bara! =D Fåglarnas kvitter, den susande brisen i träden, så befriande helt enkelt<3
vädret ute nu är toppen och jag får en sommarkänsla i mig!<3
längtar till sommarlovet<3
puss
Saknar
I natt drömde jag om en gammal lärare som var i mitt arbetslag på högstadiet. Jag har inte träffat honom sen jag slutade 9:an. Han har betytt så himla mycket för mig och hjälpte mig verkligen när allt bara var helt fel. ¨
Drömmen var i alla fall helt sjuk, de som går i 9:an nu skulle ha bal, men de skulle ha balen i min källare av någon konstig anledning. Väl där så är det ju bara 9:or som får vara där, men jag fick vara med i alla fall. Men efter ett tag så gick jag upp till mamma, och Jockes pappa, helt sjukt. Och de satt o pratade om hur de skulle göra om huset så att båda trivdes där. Sen efter ett tag så insåg jag att alla lärare till klasserna brukar vara där, och sedan hörde jag en annan lärare säga "det står någon på garageuppfarten som jag tror att du vill träffa" Så då bara rusade jag ut och ser honom stå där. Jag blir superglad och springer fram till honom och ger honom en bamsekram och han kramat tillbaka. Det var så härligt, sedan visar jag honom in till mamma och Jockes pappa för att jag ville att han skulle säga hej. Efter det så minns jag inte riktigt vad som hände, men jag tror att vi gick ner till balen och satte oss vid ett bord och bara pratade.
Sedan när jag vaknade på morgonen så kände jag hur mycket jag saknar honom. Alltså verkligen mycket. Det var riktigt jobbigt, för jag har försökt att ta kontakt med honom under året men inte fått något svar, och jag har ett ta nu hoppats att han ska vara med sin klass på balen även fast han har varit pappaledig. För om han är det kommer jag få träffa honom. Gug vad jobbigt allt kändes nu. Jag vill träffa honom men jag vågar inte ringa. Varför skulle jag göra det? han skulle tror att jag är värsta stalkern och det vill jag inte. Det räcker med att jag skickade ett brev till honom. Det var illa nog.
Fan jag saknar honom verkligen, shit nu sitter jag här o har blivit helt nere, jag vill träffa honom, min extrapappa. FAN OXÅ!!!!
Jag saknar dig!!
Dom tomma stegen
By me
2.
Gråt tills du har slut på tårar.
Skrik tills du har tappat dina ord.
Håll dig vaken tills du inte orkar mer.
Spring tills du tappat orken att fortsätta.
Då, just där, där är tomheten.
Vad tycks?
SLUTA!!
Det finns en ska som är värre än mycket annat: När mamma och pappa bråkar.
Jag hatar det verkligen, jag menar visst klart att de kan bråka ibland, men varför inte om saker som har någon betydelse? vad tjänar man på att bråka om att hundfilen(klofilen) är bort? Det är när de bråkar om sådana saker som jag blir rädd. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att en av mina största rädsor är att de ska skiljas, vad vet jag. Men antagligen är det så. För jag menar jag är 16 år och har alltid bott med båda mina föräldrar, de har alltid varit oslagbara. Men när man ser i dagens samhälle där alla skiljer sig då blir jag rädd, vad händer om de bara ger upp, slutar försöka? Blir jag delad på två då? Jag vill inte vara med om det. Jag älskar mina föräldrar och vill att de alltid ska bo ihop. De har varit gifta i 24 år den 29:e Juni. De har 4 barn ihop. Inte kan väl något sådant bara ta slut? Hoppas inte det....
Va?
Hm min fantasi för rubriker är så himla bra xD
Nej men allvarligt så kom jag inte på någon vettig rubrik så det fick bli: Va?
Nu kom jag åt någon knapp på mitt tangentbord så hela allt blev typ inzomat xD
de va skoj^^
Idag blir en sån här vara-hemma-och-bara-dega-dag det är mkt skönt att ha det ibland.
Jag vet att jag inte alltid är en superbra vän men jag försöker i alla fall. Det känns ibland som jag stöter bort mina "gamla" vänner. Jag hatar mig själv för det och tycker att det är jobibgt. Men den här texten ska jag i alla fall skriva för Magnus<3
Jag vet att ditt liv inte är lätt och att allt verkar vara i botten just nu för dig, men jag kommer alltid att finnas här för dig och stötta dig när du än behöver!<33 jag älskar dig och kommer alltid att göra det, men vad du än gör: försvinn inte!!
Du betyer så oerhört mycket att jag inte ens kan beskriva det med ord!<33
du är en toppen vän!<33
Aldrig stark nog
Jag vet inte riktigt men jag har genomgått en del riktigt jobbiga saker i mitt liv, så är det bara. Jag vill inte riktigt att någon ska tycka synd om mig eller säga "jag förstår hur du känner" för problemet ingen människa i världen kan förstå just hur jag känner. Det är helt jävla omöjligt.
Igår när jag åkte tåg till skolan stod det en älgko på spåret som blev påkört,min första tanke var, "fan det där kunde ha varit min syster" hur mycket jag än försöker glömma och inte tänka på vad som hände den 6:e november 2007 går det inte. Den dagen tog du massa sönmtabletter drack sprit för att du sedan skulle gå och lägga dig på spåret o somna så du inte hörde när tåget kom och skulle köra över dig. Men som tur var fanns det någon männsika jag aldrig kommer att få reda på vem som plocka upp henne efter vägen och körde hem henne till hennes lägenhet. Jag var så nära på att förlora henne utan att ens veta om det. Telefonsamtalet på morgonen efter förstod jag att det var något somvar fel. Ingen ringer halv sju på morgonen. Sen när jag fick höra att det var min andra syster mamma pratade med förstod jag, "min syster är död" men det var inte så, hon var inte död, det var bara det första som dök upp i mitt huvud. Hon hade överlevt, för någon person hade plockat upp henne. Den personen kommer jag alltid att vara evigt tacksam! Fatta det är ett och ett halvt år sedan nu, men jag börjar alltid tänka på det. Men sak var "bra" med hela grejen då för ett och ett halv år sedan, hon fick veta att hon är manodepprisiv och får nu medicin för det.
Men det känns fortfarande inte bra. Nu ska hon flytta till uppsala o plugga där, men vafan om hon försöker ta livet av sig där kanske det inte komemr någon snäll människa o räddar henne. Om hon sitter själv i sin lägenhet och ingen lixom fattar att hon är död... Allt det där känns så skrämmande, så läskigt och så overkligt, inget jag vill behöva uppleva igen. Om hon faktiskt försöker ta livet av sig igen vet jag inte om jag kommer att kunna förlåta henne igen. Hon är min syster och jag älskar henne. Men om hon försöker igen älskar hon eller bryr hon sig inte tillräckligt mycket om någon för att fatta...
Att en sådan sak som att en älko blir påkörd kan påverka en männsika så mycket.
Jag blir aldrig stark nog att gå ut i världen själv, och inte heller du!
Vem är jag?
Inte vet jag, men jag fortsätter väl.
Jag är född 93 och går första året på
omvårdnadsprogrammet på Igelstavikens Gymnasium.
Är det så en presentation går till?
Ja ja, i min blogg så skriver jag väldigt mycket om min vardag,
men oxå om saker som påverkar mitt liv och som jag behöver skriva av mig om.
Lägger även upp en del saker jag skrivit i skolan och ni får gärna säga vad ni tycker om dessa saker.
Duger det? Hm, jag tror det.
