Bumbi

Lite allvar

Imorse visste jag exakt vad jag skulle skriva här, nu är allt som bortblåst. Jag tror att jag ville skriva att livet med en liten bebis inte alltid är helt lätt och att när jag kommer att skriva sådant på min blogg så älskar jag ju fortfarande min lilla plutt mer än allt annat, men jag har oxå rätt att få skriva att livet inte alltid är topppen och att det är jobbigt när min bebis börjar skrika kl 5 på morgonen bara för att han inte vill ha tutten när jag ligger ner utan måste sätta mig upp och amma honom, när det alltid annars går hur bra som helst att ligga ner för min del och för hans. Visst är det jobbig och sådant kommer jag att skriva, men jag älskar min lilla bebis i alla fall <3 tänkte bara klargöra detta innan det kommer någon dryg kommentar av någon människa som vet "allt" och tänker tala om för mig att jag faktiskt valt detta och att bebisar skriker och inte alltid är små och söta. Jag vet redan detta och vill bara tala om att jag älskar min bebis även när han skriker, håller mig vaken på natten och bara kan sova i famnen iunder dagen. Visst vore det skönt om vagnen dög vissa dagar så att båda händerna blir fria, men jag behöver ju bara en hand egentligen, och jag gör allt för min bebis <3

min midsommarfina kille <3

Du är stark vännen! Det är du verkligen. Och det är klart det är jobbigt, det är det för alla varesig man är 18 eller 40 år. Det är okej att tycka det är jobbigt <3

Fina bebis, du är ett underverk!