Jokkmokk

Jokkmokk, är det en dröm? Det känns så. Min egen lilla drömvärld, Landet Jokkmokk.

Jag skulle egentligen kunna skriva hur långt som helst om min dröm Jokkmokk, men en dröm är inte verklighet. Det finns ingen anledning att inte säga som det är. Jokkmokk var bra, men inte som jag hade tänkt mig. Jag ångrar inte att jag åkte dit, det var riktigt skönt att få en paus och att träffa alla igen. Men det var något som fattades, det kändes tomt. Antagligen för att det aldrig har varit bara jag och pappa som har åkt dit förut. Det var så tyst på något vis, jag saknade något....

Allt liv, och all rörelse, det var inte samma sak att bara åka två. Jag var på ett helt annat sätt tvungen att stå för undehållningen och den personen är inte jag riktigt. Min grej är att bevaka, inte underhålla. Men jag fick ju lära mig att göra det med så jag ska inte vara ledsen. Att känna sig obekväm är inte alltid en dålig sak, man lär sig av det. Jag känner mig lite starkare nu, lite bättre.

I Jokkmokk fick jag testa att vara en del av mig själv som jag inte är så ofta. Det kändes bra och dåligt. Men bäst av allt med resan var att träffa min släkt, att få träffa farfar. Han är gammal, och kan snart dö. Så det kändes bra att få träffa honom i alla fall en gång till, men jag hoppas att det blir fler.

Landet jokkmokk kan jag fly till och bara ta det lugnt, slippa min vardag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0