Tänkvärt
Jag läste just en persons blogg som jag blev farsinerad över på något sätt. http://mabbi.blogg.se
Allt är så vackert skrivet men ändå så hemskt.
Ett inlägg som jag läste var självmordsimpulser.
När jag hade läst det blev jag väldigt nyfiken om vad hon egentligen har varit med om. Jag vill och jag vill inte veta.
Jag antar att jag inte vill veta för att dels känner jag henne inte alls och dels för att jag antagligen inte skulle ha en enda sak att säga till svar, det är säkert massor av saker som fått henne att må som hon mår idag. Och jag menar, det hon lever i nu skulle lika gärna jag kunna befinna mig i oxå, om det inte var så att personer i min omgivning agerade på rätt sätt när jag "sa" att jag mår dåligt. En del är min vardag, att dra sig undan från personer, svårt att prata med andra. Jag fick samtidigt tillbaka känsla av att jag vill skada mig själv, inte för att å uppmärksamhet eller för att jag mår så dåligt, utan för att känna, att ha en äkta känsla, inte en massa blandade känslor som tar upp hela mig.
Så har jag känt ett tag nu om jag ska vara ärlig, men jag har alltid lyckats få mig att inte göra det. Oftast har det varit, jag vet inte hur jag ska dölja det. Men till slut när jag vill det tillräckligt mycket lär jag ju skita i det. Och antagligen att bara vilja skada sig själv för att känna något är väl ett tecken på att man mår dåligt eller? Jag vet faktiskt inte. Jag vet faktsikt ingenting känns det som. Förutom en sak, och det är bara sjukt.....
Allt är så vackert skrivet men ändå så hemskt.
Ett inlägg som jag läste var självmordsimpulser.
När jag hade läst det blev jag väldigt nyfiken om vad hon egentligen har varit med om. Jag vill och jag vill inte veta.
Jag antar att jag inte vill veta för att dels känner jag henne inte alls och dels för att jag antagligen inte skulle ha en enda sak att säga till svar, det är säkert massor av saker som fått henne att må som hon mår idag. Och jag menar, det hon lever i nu skulle lika gärna jag kunna befinna mig i oxå, om det inte var så att personer i min omgivning agerade på rätt sätt när jag "sa" att jag mår dåligt. En del är min vardag, att dra sig undan från personer, svårt att prata med andra. Jag fick samtidigt tillbaka känsla av att jag vill skada mig själv, inte för att å uppmärksamhet eller för att jag mår så dåligt, utan för att känna, att ha en äkta känsla, inte en massa blandade känslor som tar upp hela mig.
Så har jag känt ett tag nu om jag ska vara ärlig, men jag har alltid lyckats få mig att inte göra det. Oftast har det varit, jag vet inte hur jag ska dölja det. Men till slut när jag vill det tillräckligt mycket lär jag ju skita i det. Och antagligen att bara vilja skada sig själv för att känna något är väl ett tecken på att man mår dåligt eller? Jag vet faktiskt inte. Jag vet faktsikt ingenting känns det som. Förutom en sak, och det är bara sjukt.....
Kommentarer
Trackback
