Bumbi

Kanske borde jag känna mer, tänka mer och lägga mer tid på det. Det finns bara ett problem, jag bryr mig inte på det sättet. Det känns som att jag är van och det spelar inte så stor roll. Kanske känns det så bara för att det är som det är, en massa egohormoner i hela kroppen som far runt. Vad spelar egentligen det andra för roll? Stor egentligen, men liten för mig... jag tänker vara glad, inte bryta ihop o bli förstörd för det är inte mitt liv... Ha det så trevligt nu.