så lätt
Det är så lätt att bara ta upp telefonen och skicka ett sms, det smset kan förstöra precis allt. Antagligen var du egentligen inte vaken, inte på riktigt. Ett sms och allt det som kan vara kommer att vara förstört. Den natten, de sms du skrev, kommer jag alltid att minnas Egentligen var inte smsen något speciellt men ändå. Det finns där, det underförstådda som kanske bara jag tolkade in. Du vill egentligen inte, så varför håller du på? Eller har du ändrat dig och vill? Det vill jag fråga, och mycket mer men jag vågar inte för då kommer allt att vara förstört; eller?....
Ett litet "hej" från dig och jag är fast, men det kommer aldrig att ske, alltid ett hej fårn mig först. Ett spontant "hur mår du?" Skulle få mig att bli helt varm inombords och gå runt och le länge, men inte heller det kommer att ske. Det är bara jag som är besatt, inbillar mig saker. Jag hoppas och jag vill, men jag vet även att så kommer det inte att bli. Hur jag än gör så går det inte, försöker få ut dig ur mitt huvud men du sitter jävligt fast. Skit också....
det är länge nu, länge som jag alltid kommit på mig själv med att tänka på dig. Hur kan jag inte förstå egentligen? Fast jag förstår ju, men jag vill inte så jag låter bli. Jag blir blind för det som syns mitt framför ögonen på mig och letar med varje känselspröt som finns efter minsta tecken. Hur kan jag vara så naiv?
Ett litet "hej" från dig och jag är fast, men det kommer aldrig att ske, alltid ett hej fårn mig först. Ett spontant "hur mår du?" Skulle få mig att bli helt varm inombords och gå runt och le länge, men inte heller det kommer att ske. Det är bara jag som är besatt, inbillar mig saker. Jag hoppas och jag vill, men jag vet även att så kommer det inte att bli. Hur jag än gör så går det inte, försöker få ut dig ur mitt huvud men du sitter jävligt fast. Skit också....
det är länge nu, länge som jag alltid kommit på mig själv med att tänka på dig. Hur kan jag inte förstå egentligen? Fast jag förstår ju, men jag vill inte så jag låter bli. Jag blir blind för det som syns mitt framför ögonen på mig och letar med varje känselspröt som finns efter minsta tecken. Hur kan jag vara så naiv?
hur gick det till?
Hur gick det egentligen till? hur kunde jag fastna lika lätt som förr? jag kan få dig ur mina tankar, du är fast där nu, och det var inte ens mitt fel denna gång... Jag gillar att tänka, men inte på något som aldrig kommer att bli....
Ingenting
Egentligen händer ingenting, ändå får du mig att hoppas. Hoppas på vadå? Du får mig att hoppas på något som kommer att vara obefintligt om en vecka. Jag är less på att hoppas och längta, ändå hamnar jag helot frivilligt med dunder och brak, tills du helt lugnt talar om att det inte finns något att hoppas på. Då börjar jag om med att bygga upp något som fungerar bra för mig, sedan kommer du lite för nära och hoppet vaknar igen, då är det kört. Med dunder och brak börjar allt om igen och så håller det hela tiden på. När vet egentligen du vad du vill?
är jag
Min magkänsla säger att allt inte är bra, när jag tänker på dig flyttar den känslan in i min kropp. Jag saknar dig, oerhört mycket. Ibland kan ja inte låta bli att tänka på varför, hur det kommer sig. För egentligen förstår jag inte, jag förstår inte alls. hur kan det egentligen se ut som det gör, vad är felet? jag förstår mig inte på dig, och helt ärligt vet jag inte om jag vill förstå...
Livet är bra konstigt ibland
Ibland är allt bra konstigt, min dagdröm är konstig. Mycket mysig men bra konstig. Sitta i en stuga på landet, prata med bra människor och mysa med min söta lilla bästis <3 Bra konstigt jag vet, hur konstigt som helst egentligen, för så kommer det inte att bli. Men jag gillar att dagdrömma så jag tänker fortsätta med det.
har tre dagar kvar på jobbet, tänker vara där så mcyket som möjligt de två andra veckorna med, tiden går fort och jag vill spendera de två veckorna med underbara människor som finns på stranden<3 Jag trivs. Jag trivs riktigt bra faktiskt. Alla glada familjer, alla duktiga barn och alla föräldrar som stöttar sina barn från bryggan. Få se när de lär sig simma, när de kommer över sin vattenskräck och känner sig överlyckliga av att ha vågat doppa huvudet. Det är lycka.
Att se föräldrar ta märken för att peppa sina barn, att de hjälper till och stöttar oss så att vi kan lära deras barn. De står på bryggan och fryser när det regnar och talar om för sina barn hur duktiga de är. Jag blir glad, det gör att jag vill fortsätta, alla glada ansikten. Så klart finns det en del tårar, man får vatten i näsan, man kunde inte riktigt flyta och fick huvudet under vattnet. Men vad gör dessa tårar när det all lycka finns när barnen sedan gör samma sak igen och lyckas. <3
Tre dagar kvar, sedan kommer jag att vara där som åskådare och busa med barnen, prata med föräldrar och bara njuta av sommaren. Jag älskar nyckelsjön, jag älskar sommaren vid sjön. <3
Ett ganska så långt inlägg blev det nu, men ett glatt inlägg med :) Inte ofta som det sker, känner mig ganska dålig på att formulera lycka i skrift, men känner att jag gjorde ett ganska så bra jobb denna gång :)
har tre dagar kvar på jobbet, tänker vara där så mcyket som möjligt de två andra veckorna med, tiden går fort och jag vill spendera de två veckorna med underbara människor som finns på stranden<3 Jag trivs. Jag trivs riktigt bra faktiskt. Alla glada familjer, alla duktiga barn och alla föräldrar som stöttar sina barn från bryggan. Få se när de lär sig simma, när de kommer över sin vattenskräck och känner sig överlyckliga av att ha vågat doppa huvudet. Det är lycka.
Att se föräldrar ta märken för att peppa sina barn, att de hjälper till och stöttar oss så att vi kan lära deras barn. De står på bryggan och fryser när det regnar och talar om för sina barn hur duktiga de är. Jag blir glad, det gör att jag vill fortsätta, alla glada ansikten. Så klart finns det en del tårar, man får vatten i näsan, man kunde inte riktigt flyta och fick huvudet under vattnet. Men vad gör dessa tårar när det all lycka finns när barnen sedan gör samma sak igen och lyckas. <3
Tre dagar kvar, sedan kommer jag att vara där som åskådare och busa med barnen, prata med föräldrar och bara njuta av sommaren. Jag älskar nyckelsjön, jag älskar sommaren vid sjön. <3
Ett ganska så långt inlägg blev det nu, men ett glatt inlägg med :) Inte ofta som det sker, känner mig ganska dålig på att formulera lycka i skrift, men känner att jag gjorde ett ganska så bra jobb denna gång :)
sån är jag
"Stackars den som inte bryr sig
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
Ja stackars hon som har det bra"
jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka, men jag orkar inte bry mig, och helt ärligt verkar inte många bry sig över huvudtaget. Men det spelar ingen roll, jag trivs så här, jag trivs här i mitten. Att bara sväva runt och bara vara. Inte behöva tänka utan bara vara. Där är jag nu, och jag trivs.
stackars hon som aldrig fryser
och alltid får vad hon vill ha
Ja stackars hon som har det bra"
jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka, men jag orkar inte bry mig, och helt ärligt verkar inte många bry sig över huvudtaget. Men det spelar ingen roll, jag trivs så här, jag trivs här i mitten. Att bara sväva runt och bara vara. Inte behöva tänka utan bara vara. Där är jag nu, och jag trivs.
Falskt?
Hur kan något man tror på och är nästan helt övertygad om vara falskt? Eller det finns inget som säger att det är det, men det känns så. Jag vet inte varför, men jag är less. Så är det bara. Jag är less på all skit och på att känna mig dålig. Så nu är det slut med det, eller ja till en viss del kanske. Måste även säga att jag är trött på detta väder, kan det inte bli varmt och soligt igen. Jag saknar det!
saknar
Jag saknar ingen och inget just nu. Det är en skrämmande känsla faktsikt. Det är inte jag, det är inte Ronja
Maybe it’s not enough
Glittret i lampan simmar runt som miljontals spermier, eller varför inte om nu hjänsceller simmar. Glittrer simmar runt i blå vätska och gör att min vägg ser ut som ett hav när man kollar under vattnet när solen lyser. Det är vackert, fridfullt. Om man tittar när på bara en glitterbit så ser man en röd luddig kant runt den silvriga glitterbiten. Gör ett försök i att rensa mina tankar, genom att titta på lampan.
Ur högtalarna strömmar Road salt med Pain of Salvation, den är bra. Låter är vacker och sorgsen på samma gång, den får mig att bli lugn, slappna av. Vet inte vad det är men har ingen lust med något, ligga i sängen och stirra upp i taket kan ju möjligen vara ett alternativ. Det är inte så att jag är halvt deprimerad eller så, jag har bara ingen lust.
Ur högtalarna strömmar Road salt med Pain of Salvation, den är bra. Låter är vacker och sorgsen på samma gång, den får mig att bli lugn, slappna av. Vet inte vad det är men har ingen lust med något, ligga i sängen och stirra upp i taket kan ju möjligen vara ett alternativ. Det är inte så att jag är halvt deprimerad eller så, jag har bara ingen lust.
Imorgon
Imrgon ska jag till skolan, vill verkligen inte! Alltså känner verkligen verkligen verkligen inte för att åka dit. Vafan, vill ha lov nu! Men får väl stå ut i två veckor till. Men gah blir tokig. ORKAR INTE!
Tankarna flyter ihop medan musiken strömmar ut ur högtalarna, vad är det jag egentligen tänker? Hur ska jag göra för att focusera? Allt känns så förvirrat så konstgjort på något vis. Hur ska jag veta vad som är sant, när jag inte ens vet vad som inte är?
inte där jag vill vara
Jag är inte där jag vill vara, jag trodde att jag hade hittat mig själv iaf lite, men nu känns allt bara förvirrat och helt skumt. Jag hade så himla bra och kände mig så himla lycklig igår hemma hos dig, att bara sitta där i soffan och chilla. Det var härligt, så hur kan något som är fel kännas så rätt? Hur hamnade jag i den här situationen igen?
Sitter nu och lyssnar på Owl City, ritkigt bra faktiskt, pepp och depp på samma gång, det beror på humöret. Mysfaktor måste jag säga. Sitter här och myser och tänker på igår, tänker på attt jag inte ska skicka ett sms till dig, Jag ska låta bli. För jag vill inte ha det som förut, jag vill träffa dig som nu. Eller det vill jag inte men hellre det än ingenting alls. Hur hamnade jag här, när gick det fel?
abstinensbesvär
Okej, att göra det blev inte bättre, att träffa dig gjord mig inte bättre. Det blev värre. Saknaden finns nu som en molnande värk i magen, det känns konstigt, jag som trodde att jag var fri, hur blev det så här? Jag saknar dig enorm mycket och du kommer nog alltid att ha en del i mitt hjärta. Men jag sak försöka att inte träffa dig så ofta, för då ställer jag bara till med problem.
orkar
jag orkar inte uppdatera, varför skulle jag göra det för?
jag har ingen lust med något, vilken tur att jag måste !
jag har ingen lust med något, vilken tur att jag måste !
inte mig själv
Jag känner inte igen mig själv just nu. Vet inte vem jag är för tillfället, jag kryper in i mig själv och försöker hitta en lite gnutta av det som var jag. Hur ska det bli, om jag inte hittar mig själv? Vem kommer jag att vara då? Jag trodde att jag visste vem jag var, men nu, allt känns bara förvirrat. Hur ska det bli, jag vill inte krypa in i mig själv, jag hade precis kommit ut därifrån. Vad händer nu?
känner mig konstig
Jag vet inte riktigt vad det är men har känt mig lack hela dagen. Jag blir trött på mig själv ibland faktiskt! Vafan, det är ju inte för mkt eller så. Och fick Ronnie abstinens idag och tänkte gå hem till honom idag men han skulle till tyskland, så får väl ta det nästa vecka. SUCK. palla. jag vill inte vara här just nu känner jag.
Ska nog gå ut och fota lite nu tror jag, men är inte säker, får se!
Ska nog gå ut och fota lite nu tror jag, men är inte säker, får se!
Blir så trött
Jag blir så trött på allt ibland, verkligen riktigt trött.
Det var något du sa till mig igår, som ligger kvar än och gnager, hålet blir större. Vad menar du egentligen? Förlåt för att jag har skurit mig men du kan inte lägga skulden på mig att andra gör det, det är inte rätt. Om dom är dumma o bah "hon är cool hon har skurit sig det tänker jag oxå göra" är det ju deras fel. Inte mitt. Det är ju inte direkt så att jag går runt och ber dem skära sig! Det du sa skaver än, det gnager och växer i mig. Det gör att allt blir jobbigt, att livet känns tungt. Borde du inte vara stolt över mig att jag har tagit mig ur det? Eller är det meningen att du ska trycka ner mig och få mig att skära mig igen?
Känt sig?
Alla har väl någon gång känt sig fet och/eller ful? Jag tror iaf att de flesta har det.
Jag känner mig det väldigt ofta, nästan varje dag, men samtidigt känner jag mig ganska nöjd.
Alltså det kunde ha varit värre. Men ändå. Det är helt ärligt därför jag har börjar "träna" nu. För jag vill komma i form lite, men jag kommer att trappa upp träningen allt eftersom, för då känner jag mig bättre.
Men samtigt känns det onödigt, varför ska jag hålla på o träna? Det räcker väl att jag har slutat äta godis? Hm, nja egentligen inte. Jag tänker bli "smal" eller snarare nå min målvikt, som jag inte tänker avslöja här. haha eller vad jag väger för den delen. Förra sommaren gick jag ner 12 kg sammanlagt, då kände jag mig duktig, sen lyckades jag hålla mig där ikring fram till jul. Sen gick jag upp i vikt igen, inte 12 kilo tack och lov xD Men några extrakilon. Typ 5 kg. Inte hela världen, jag borde bli av med dem ganska så snabbt. Men saken är den att jag behöver gå ner mer i vikt för att må bra. Iaf enligt mitt BMI. Men varför egentligen? Jag trivs med mig själv, så varför ska jag alltid sträva efter något bättre? Hm, okej ett något seriöst inlägg iaf.
Jag känner mig det väldigt ofta, nästan varje dag, men samtidigt känner jag mig ganska nöjd.
Alltså det kunde ha varit värre. Men ändå. Det är helt ärligt därför jag har börjar "träna" nu. För jag vill komma i form lite, men jag kommer att trappa upp träningen allt eftersom, för då känner jag mig bättre.
Men samtigt känns det onödigt, varför ska jag hålla på o träna? Det räcker väl att jag har slutat äta godis? Hm, nja egentligen inte. Jag tänker bli "smal" eller snarare nå min målvikt, som jag inte tänker avslöja här. haha eller vad jag väger för den delen. Förra sommaren gick jag ner 12 kg sammanlagt, då kände jag mig duktig, sen lyckades jag hålla mig där ikring fram till jul. Sen gick jag upp i vikt igen, inte 12 kilo tack och lov xD Men några extrakilon. Typ 5 kg. Inte hela världen, jag borde bli av med dem ganska så snabbt. Men saken är den att jag behöver gå ner mer i vikt för att må bra. Iaf enligt mitt BMI. Men varför egentligen? Jag trivs med mig själv, så varför ska jag alltid sträva efter något bättre? Hm, okej ett något seriöst inlägg iaf.
Ute och vandrar
Innan jag ska lägga mig nu så tänkte jag skriva ett lagom förvirrat inlägg.
Hur kan man känna sig själv bättre än vad någon annan gör men endå inte veta någonting om vad man vill?
Jag tror att jag vet vad jag vill, men samtidigt har jag ingen aning?
Det var en tanke,
Nu kommer nästa,
Jag har tänkt på en sak, är inte avudnsjuk eller något men min vän Madicken bloggar om hur hon har tagit sig igenom hennes jobbiga stunder/perioder, vilket är sjukt starkt av henne, och det är så trovärdigt alltihopa.
Men om jag skulle få för mig att skriva om hur jag tog mig igenom allt skit som har hänt skulle det vara mycket mindre trovärdigt och jag skulle få många fler ifrågasättanden om det verkligen var så, och jag tror att skillnaden är att madicken har stora ärr över hela armarna medan jag har ett litet område på min vänsta handled med ärr. Man ser att hon har mått dåligt och det gör det mer trovärdigt, att bara skriva en text blir aldrig samma sak. Därför tycker jag att det är bra att Madicken skriver om det, så att man någonstans kan läsa något vettigt där man nästan till 100 % kan veta säkert (för visst, hon kan ju ha photoshopat) Men no way, Madicken är bäst!<3
Hur kan man känna sig själv bättre än vad någon annan gör men endå inte veta någonting om vad man vill?
Jag tror att jag vet vad jag vill, men samtidigt har jag ingen aning?
Det var en tanke,
Nu kommer nästa,
Jag har tänkt på en sak, är inte avudnsjuk eller något men min vän Madicken bloggar om hur hon har tagit sig igenom hennes jobbiga stunder/perioder, vilket är sjukt starkt av henne, och det är så trovärdigt alltihopa.
Men om jag skulle få för mig att skriva om hur jag tog mig igenom allt skit som har hänt skulle det vara mycket mindre trovärdigt och jag skulle få många fler ifrågasättanden om det verkligen var så, och jag tror att skillnaden är att madicken har stora ärr över hela armarna medan jag har ett litet område på min vänsta handled med ärr. Man ser att hon har mått dåligt och det gör det mer trovärdigt, att bara skriva en text blir aldrig samma sak. Därför tycker jag att det är bra att Madicken skriver om det, så att man någonstans kan läsa något vettigt där man nästan till 100 % kan veta säkert (för visst, hon kan ju ha photoshopat) Men no way, Madicken är bäst!<3
sätt ord på
Jag har på senare tid haft svårt att sätta ord på mina tankar,
det är inte så att jag inte vet vad jag tänker, jag vet bara inte hur jag ska formulera mig.
Jag vill att det ska låta bra, ska bli rätt, så att ingen missförstår mig. Kanske någon dag,
någon gång,
att jag kommer att berätta vad jag verkligen tänker.
Men inte här, inte nu, det går bara inte.
Tankarna är många, och krockar med varandra.
Hur ska jag få någon ordning på dem på ett papper,
när jag inte ens kan få ordning på dem i mitt huvud.
Är det kanske därför man ska skriva, för att få ordning på tankarna i huvudet?
Kunna skriva ner en tanke och sedan släppa den,
så att det blir färre som far runt och krockar,
kanske
Ja kanske är det så,
men inte nu, det blir inte så.
det är inte så att jag inte vet vad jag tänker, jag vet bara inte hur jag ska formulera mig.
Jag vill att det ska låta bra, ska bli rätt, så att ingen missförstår mig. Kanske någon dag,
någon gång,
att jag kommer att berätta vad jag verkligen tänker.
Men inte här, inte nu, det går bara inte.
Tankarna är många, och krockar med varandra.
Hur ska jag få någon ordning på dem på ett papper,
när jag inte ens kan få ordning på dem i mitt huvud.
Är det kanske därför man ska skriva, för att få ordning på tankarna i huvudet?
Kunna skriva ner en tanke och sedan släppa den,
så att det blir färre som far runt och krockar,
kanske
Ja kanske är det så,
men inte nu, det blir inte så.
Vet hur det låter
Satt och tittade ut genom mitt fönster, satt på fönsterbrädan, och mitt i allt ihopa kom jag på mig att sitta där och tänka hur det skulle kännas att hoppa. Mitt fönster är på övervnånigen så det är ganska högt. Inte så att jag vill ta livet av mig eller så, men ungefär som när jag tänker med handen på dörrhandtaget i bilen på otorvägen "undra vad som skulle hända om jag öppnade dörren" Jag har aldrig öppnat dörren som tur är. Men ibland måste jag sätta min på händerna så att jag inte kan hålla handen där på handtaget.
Samma känsla hade jag när jag satt i fönstret så jag kom på mig själv och klev ner. Shit, hatar när tankarna blir så. Men vadå klart att man undrar lite knäppa saker.
Samma känsla hade jag när jag satt i fönstret så jag kom på mig själv och klev ner. Shit, hatar när tankarna blir så. Men vadå klart att man undrar lite knäppa saker.
