Bumbi

Jag hatar, jag hatar, jag hatar dig!
Det skulle aldrig ske, det gör så ont och jag känner mig så sviken,
men jag kommer aldrig att kunna hata dig.
Du betyder för mycket för mig!
Skit, varför?
Jag trodde inte det om dig, jag trodde bättre.
Jag vill inte ha din hjälp längre, jag vill bara berätta att jag mår bra.
fan oxå!
Du kommer alltid att vara någon för mig.
Men för dig verkar jag vara "ingen"
Tack, det såret började svida mer.

Okej, jag kollad in på Madickens blogg nu på morgonen och blev riktigt upprörd.
Följde länkarna på hennes blogg och kollade på Fattybom's videoblogg.
Alltså vafan är det folk håller på med egentligen?

Jag vet inte rikigt vad jag ska skriva, men vadå, smärta och sorg är eget, det kan man fan inte mäta. Jag kanske mår jättedåligt och vill skära mig för att jag fick "bara" G på ett prov och någon annan mår skit och vill skära sig för att den har blivit misshandlad, då kan fan ingen komma och säga att den som blev misshandlad har mycket större anledning att skära än jag som "bara" fick G på et prov därför att man är olika.
Och sen när "Vuxna" människor ger kommentarer om att Madicken inte upplevt tillräckligt mycket för att kunna ge tips, vad är då fel i huvudet?

Vadå ska jag som oxå har skurit mig komma och säga till Madicken "Du har fler ärr än jag men jag har mått sämre" Hur skulle det bli? Va fan, ångest går fan inte att mäta! Man kan inte säga," du får så mycket ångest av att gå över en gata, och då måste du skära dig så mycket" "sen får du så mycket ångets av att äta en kanelbulle och då måste du skära dig så mycket"

Var fan är den här världen påväg? Och klart att madickens tips inte funkar på alla, därför att alla är olika, men vafan, hon hjälper ju massor med tanke på alla hennes kommentarer hon får om hur bra hon är! Och då de som tycker att det inte funkar behöver ju inte försöka trycka ner henne i skiten, utan kanske försöka skaffa hjälp någon annan stans.

Gud så arg jag blir, Madicken är 16 år och är modig och mogen som vågar och vill gå ut och skriva tips på sin blogg. Så alla idioter som skriver kommentarer om att madickens tips är så dåliga får nu ett tips av mig:
"Starta en egen blogg och lägg ut era tips så får vi se hur lätt ni tycker att det är att få hatkommentarer av folk"

Alla gånger jag har lovat mig själv, alla gånger jag verkligen sagt att jag ska göra.
Vad tar det vägen?
Jag har slutat lova mig själv saker och jag har slutat ha förväntningnar(eller inte helt)
Men jag blir bara besviken när jag märker att inget jag tänkt blev som det skulle.
Haha, och förresten vadå lova sig själv saker? Som att typ "nu ska jag sluta äta godis"
Men hallå, jag känner mig själv, jag är galen i godis.
"jag ska sluta bita på naglarna" Vad fan ska jag då göra när ja är nervös?
Då får jagm väl ha en penna med mig att bita på eller något HAHA ;)

Löften, förväntningar, nej tack säger jag bara!

Glöm inte att delta i tävlingen här

Jag vill säga, jag vill, jag VILL!
Men jag vågar inte, kanske ett sms?
Men nej, det går inte, det är fegt.
Eller egentligen inte för att vara jag,
jag formulerar mig mycket bättre i skrift och
jag uttrycker mig oftast i skrift, så är det.
Men känner mig fortfarande dum.
Jag tror inte längre, jag vet, och det gör
det hela ännu jobbigare.
oj då, hur löser jag det här nu då?


veckans blogg

Okej, jag är grymme trött.
Vill bara lägga min i en säng och sova.
Jag pallar verkligen inte, sen så har jag failat på engelskan.
Jag kommer aldrig att bli klar och jag vet inte vad jag ska säga till min lärare.
Hur lätt är det att säga att man får panikångest så fort man känner att läraren
tittar på det man gör? Hur förklarar man det och varför har jag inte sagt det förut?
Ibland blir jag så trött på mig själv.


veckans blogg
dagens tips

Varför är allt alltid mitt fel? Just nu är det åt helvete med allt,
sen i torsdags så är allt mitt fel. Aldrig någon annans fel.
Jag börjar bli less på det här nu. Varför ska alltid jag göra fel?
varför händer det aldrig att ni gör fel?...
Jag pallar inte just nu, vill bara bort.
DÖÖÖÖÖÖÖ!



Veckans blogg

veckans blogg
Varför läser jag vissa bloggar?
Blir bara ledsen och vill ha det livet, men jag vet att jag inte kommer
få det livet, hur skulle det gå till lix?
Men jag sitter ändå o gillar att läsa bloggarn. Hur går det till?
Jag blir glad och ledsen på samma gång. Suck på mig själv.
Men tänk att leva det livet? Tänk att ha det så, jag vill!


jag önskar mig bort

Ibland är det så skönt,
just nu sitter jag och lyssnar på dåliga remixer av halvdåliga låtar.
Såna man tyckte var bra när man var liten.
Det känns så bra att ibland bara kunna få vara liten, eller känna sig liten.
haha
För i den stressiga värld vi lever vi så får man inte tänka tillbaka,
det är alltid sån stress med att växa upp. Det finns inte en chans att
man ska hinna tänka tillbaka om man vill hänga med det tempo som är idag.
Så därför väljer jag att jag vill känna mig liten idag.
Håller någon med mig?


vår

Sur, arg ledsen och trött det är jag.

Du gör verkligen allt för att jag inte ska vara glad va?
Du gör verkligen allt för att jag ska må dålig o känna
mig hemsk. Det var du som började.
Sa, du får bara ta hem 2- 3 stycken.
Men hallå om du kan tänka 1 steg längre,
okej jag får inte ta hem mina vänner för att fira min födelsedag?
Eller?
Jag förstod inte vad du menade på slutet där.
Jag förstår mig faktsikt inte på dig. Jag hade tänkt
visa dig min dikt som jag skrivit idag, men nu tänker
jag låta bli...
Ibland får du mig verkligen att må dåligt

Jag har nu avslutat min frågestund och svaren kommer
upp på min blogg imorgon (:
Följ min blogg via bloglovin (:
Och anmäl er till veckans blogg här

Jag har tänkt, ja för sånt kan det faktiskt hända att jag gör ibland,
och jag har kommit fram till att jag är nog ganska tråkig,
jag är nog vad man kallar en vanlig svensson. Visst jag försöker
komma blort ifrån lagom. Men hur gör man det?

Hur ska jag egentligen sluta vara en vanlig svensson?
Jag vågar inte göra saker, för det kan ju vara pinsamt.
Vem bryr sig, det blir bara pinsamt om jag tycker att det är pinsamt.
Fast jag tror att det är så att jag är rädd för att inte räcka till,
jag är rädd för att bli bortglömd och ignorerad. Därför är jag lagom,
fast jag försöker att inte vara det, hm hur går det till? :s

Var går gränsen för lagom?

Nu har jag varit aktiv igen haha (:

Jag har gått på en promenad med vovvarna
och sen så duschade jag ena vovvsingen.
så nu har jag gjort 4 bra saker idag haha ^^
(:

Kom och tänka på en sak, egentligen flera saker.
Saker som hände när jag var yngre.
Det var en period av mitt liv då jag avskydde internet.
Jag ville inte använda internet därför att jag blev mobbad.
Det var en riktigt jobbig tid i mitt liv när jag tänker efter,
och ändå inte.

Mina lärare lyssnade inte på mig när jag berättade om mobbningen,
jag fick höra helt sjuka kommentarer i skolan av personerna som höll
på och mobbade mig via nätet.
Men ändå så var det som att jag vande mig, och då var det faktiskt inte
lika jobbig längre. Men man ska inte vänja sig.

Så egentligen, internet är väldigt bra ur många synvinklar.
Men för en del är det nog det västa som finns.

Kom ihåg att vara med i min frågestund.
Och lägg gärna till mig på bloglovin ;)

Först måste jag säga att jag tycker att du är riktigt snygg.
Men sen måste jag faktiskt ifrågasätta dig, dagens smaltips? varför har du det? Jag menar, du lägger upp bilder på modeller som ser ut som om de har anorexi o har dom när du skriver om dagens smaltips, du har väldigt många läsare och väldigt många ser upp till dig. Men vill du verklogen förmedla till sverige att vi ska ha anorexi? att vi ska ha armar och ben som ser ut som pinnar? Visst det finns folk som ser ut så naturligt och då är det en annan sak, men att lägga upp smatips, o alla bilder? finns det inte redan så många förebilder och idéal som får främst unga tjejer att tycka att de inte duger? ska man verkligen visa dem ännu mer att de inte duger? Jag har själv varit en av de som inte duger, jag "duger" nog fortfarande inte i folks värld, men jag duger nästan i min värld. Därför blir jag ledsen när jag läser din blogg, får tillbaka tankarna om att inte duga. Allting du skriver om verkar perfekt, men det är jobbigt att vakna upp och inse att det inte finns något perfekt.

detta skrev jag till en bloggare, tänker inte gå ut med vem. Men så är det.
vad säger ni om det jag har att säga?
Är jag helt konstig med dessa tankar eller finns det någon sanning i det? (:

Jag kom o tänka på en sak,
jag håller alltid på och letar efter
bloggar om unga mammor o unga som är gravida.
Men jag fastnar aldrig för dem.
Den enda bloggen jag har fastnat för är ellamarie.
Jag gillar den bloggen och tycker verkligen att den är bra,
fast egentligen vet jag inte varför.

Igår träffade jag Linnea och vi pratade väldigt mycket haha.
Vi pratade även om barn och om graviditet.
Hon vill inte ha barn, jag vill.
För jag menar, känslan att vara gravid,
att få gå runt där med sin stora magen och att veta att det är ens eget barn där inne.
Att gå runt och få längta efter att barnet ska komma ut och man äntligen får se hur det ser ut.
När jag blir gravid någon gång vill jag i alla fall inte i dagens läge veta vad det är för
kön på barnet, utan jag vill vänta tills barnet kommer ut.
Däremot vet jag redan ett flick och ett pojknamn som jag vill att mitt barn ska ha,
när jag nu skaffar barn. Det tänker jag inte avslöja nu men iaf.

Förut var jag helt säker på att jag ville ha en flicka, verkligen.
Något annat fanns inte på världskartan, men vad spelar det för roll egentligen?
Visst just nu vill jag nog fortfarande helst ha en flicka, men det är ju för att jag är tjej,
och ja vet hur jag fungerar och att ha en liten pojke känns lite konstigt.

Men när man väl står där med sitt barn så tror ju inte jag att man blir besviken om
man inte får rätt kön på barnet. Då är man nog bara överlycklig över den lilla som
precis kommit ut. :)

Vill gärna veta någon bra blogg om unga mammor och unga gravida.
Så länka gärna till någon =)

Jag har uppdaterat ganska ofta nu på lovet känner jag, kan vara för att det inte finns så mkt att göra :P

- I wonder if you'd miss me
When I'm gone

Känner mig konstig, känner mig fel.
Man kan inte vara fel, ändå känner jag mig så.
Hur kommer det sig? Inte vet jag.
Jag vet bara att jag fortfarande vill bort.
Igår sa vi typ 2 meningar till varandra,
kommer det att vara så?
Kommer du fortsätta att kolla på mig konstigt,
som om jag vore fel?
Jag vet att jag har gjort fel och jag tycker att jag har
erkänt det nu. Jag tycker inte att du längre har rätt
att döma. Ändå känner jag att du gör det, ser om jag gör övertramp,
kliver över någon gräns.
Jag vill inte ha det så, jag vill ha det som förut.
Fan, vad är det jag egentligen har gjort?