Bumbi

Det kändes riktigt bra att träffa dig och prata med dig.
Så länge sedan nu, och vi pratade om allt.
Hur vi har kunnat ha så lika liv men ändå så olika.
Jag kände hur jag verkligen gillade det,
att jag verkligen fick prata och du lyssnade,
och du fick prata och jag lyssnade,
bra balans.
Det kändes så skönt.
Samtidigt var situationen egentligen helt sjuk.
Vi står mitt i allt och bara pratar, om saker man ska vara tyst om.
Men vafan, inte vårt fel att det finns tabubelagda saker hemma.
Har saknat dig gumman<3
Kändes som vi verligen nådde fram till varandra på riktigt.

"Jag har ingen aning om du har kvar det här numret eller om du ens kommer att läsa detta. Men jag tänker skriva det i alla fall för det är mitt sätt att tacka och att förklara. Jag var på BUP för sista gången idag, för jag känner att jag inte behöver gå dit mer. Jag mår förhållandevis bra nu. Men jag har insett att alla har en tid i livet där allt bara är en dimma, allt har bara samma färg, det finns inget rätt eller fel. Men det är bara för att man ska inse att så ser livet egentligen ut, man kommer egentligen aldrig ut ur dimman man bara målar den mer allt eftersom. Jag tror att man måste känna sig helt vilsen för att förstå att det inte finns en stig framför oss, stigen finns bara bakom oss, där vi har gått. Det är därför det var så jobbigt att blicka framåt och jag hellre tog ett steg tillbaka, därför att jag visste hur det ser ut. Tack för allt du gjorde för mig. Mvh Ronja"

http://www.youtube.com/watch?v=p9OYD5f5UpI

Det gör ont att tänka på det,
det gör ont att skriva det.

Hur jag än vrider och vänder på det så
blir det inte bra.
Det blir fel vad jag än gör.
Hur skulle jag kunna få det att bli rätt?

Det går inte, för jag kan inte styra över andras känslor...

känner mig helt borta,
känner mig övergiven.
Fråga mig inte varför,
för jag vet inte.
Kanske för att personer
som jag vill ha kontakt med
verkar helt ointresserade av
att ha kontakt med mig.

Kanske är det för att jag inte är den jag
tror att jag är,
det skulle kunna vara så att jag inte är den
jag vill vara i personers liv.
Har jag kanske gett mig själv för stor roll
i personers liv?

Kanske, kanske, många kanske...

Sitter på mitt rum och känner mig nedstämd, lyssnar på musik, sitter band tända ljus och blir hög på doften av rökeler.

Det är intressant att se när röken sakta svävar upp mot taket. Mönstret som blir av röken är lugnande, stressen som finns försvinner sakta med röken.

Det finns någonting någonstans.... som alltid kommer att vara orört. Ingenting kommer någonsin att tränga sig på där. Där kommer du alltid att kunna vara ifred, leva ditt liv ostört. Det finns någonting någonstans.... dit du bara kan längta.

Känner mig väldigt trött, och har ont i min handled. Jag vaknade o hade jätteont i den, jag tror att det var för att jag skottade snö igår, jag är inte riktigt van vid det. haha.

nu har vi VATTEN igen! =D =D
Typ megaskönt faktiskt.

känner mig helt borta, kanske ska jag försöka sova en timme.

Idag var meningen att man skulle vara hemma och ta de lugnt, men så blev det inte, lassade massa snö o sen så skottade jag halva vår backe o ska göra resten efter maten. Detta för att vi ska få en ny pump imorgon, det vill säga: äntligen vatten! =D
Fast allt detta lär ju resultera i att jag ligger o har feberfrossa inatt eller vaknar med 39 graders feber...

Ja ja vad gör man inte

ÅNGEST!!!!
KÄNNER MIG SÅ JÄVLA DÅLIG!
Jag kollar mejlen även fast jag vet att jag inte fått svar, men jag behöver svar, jag kommer att deppa ihop totalt annars. Jag håller på att deppa ihop totalt! FAN!

Jaha idag då,
har det väl inte hänt så mkt men jag är mkt trött och hängig, tror att jag håller på o bli sjuk =(
inte kul.

Sen blev jag faktsikt ledsen och kände mig mkt dålig idag, tack vare min lärare, så skickade ett fint litet kort mejl till denne, såm får vi se vad som svaras. Suck, förstår ingenting.

Tröttheten ligger över mig och försöker dra med mig in i det svarta. Det är för tidigt, jag kan inte sova nu, då kommer jag inte att kunna sova inatt. Och jag vill sova inatt...

Jag vet att det har varit dåligt med uppdatering men jag har verkligen inte orkat skriva.

Började skolan den här veckan så jag har typ bara varit i skolan o sen sovit xD

Fick visst vg på min engelska prata sak, det va bra :P
Sen så ska jag träffa daniel idag för jag är ledig hehe :P
soft, imorgon fyller mamma 45 :P o så ska jag jobba, det betyder pengar :P

Fick svar av rektorn idag, och jag ska ha möte med honom imorgon.
Detta gjorde mig väldigt nervös måste jag säga, shit.
Men ja det var ju jag som ville prata med honom så nu får jag allt göra det med :P

Fast ja, jag kommer typ att dö känns det som, men vafan vill man få någon ändrig får man ta tag i problemet själv. xD

Imorgon är det även första dagen i skolan, vilket är både najs och icke najs :P

Har idag börjat skriva ihop en novell xD vet dock inte hur bra den kommer att bli så jag kommer att avgöra när den är klar om jag lägger upp den på bloggen :P

Va på bup idag, och jag blev arg på min kurator för första gången o jag har varit där varannan vecka i snart ett år. Men det han sa va sant, men jag ville inte ta till mig det, för så är det väl inte? Hur skulle det kunna vara så? Det får inte vara så, du har inte vetat, det är den bild jag vill ha och det är den bild jag tänker fortsätta ha.

Ditt spralliga sätt får mig att må bra
Ditt omtänksamma sätt får mig att känna
Ditt skratt gör att jag måste skratta
Ditt stöd gör mig stark
Ditt glada jag gör att jag vill vara bredvid dig,
ändå kan jag nog bara vara din vän.

Formsvacka...

Jag är trött, jag är trött på allt.
Förvirrande tänkar och en konstant trötthet,
inte bara för att jag inte har sovit, det finns något annat där med.
Något som jag inte orkar med. något som kommer att finnas här ett tag.
Jag har bara mig själv att skylla för att det är så här, men jag skulle så gärna vilja
skylla på någon annan, men nope.
Allt är mitt fel, och det kommer att märkas...

Paradiset är en plats som egentligen inte finns.
Paradiset är en plats man längtar till bara för att slippa allt.
Paradiset är en plats jag inte vill ha,
att allt bara är helt bra och det finns inga problem?
Jag är uppbyggd av problem, jag skulle dö om jag kom dit.
Och dö vill jag faktsikt inte

Haha lyckat fiasko det där med fimkvällen xD

Det var bara jag som kom hem till Oskar och kollade på film :P men vi hade supernice, va uppe till typ halv 7 på morgonen o sen vaknade jag halv 10 o gick upp xD då kände sig Oskar oxå tvingad att gå upp haha ;)

Tankar som tar upp hela mig, känns jobbigt, känns så fel, men ändå så himla bra! Va fan, visst jag sa att jag skulle bli det, men inte med vissa. Det går inte, det blir fel. För helt ärligt har jag ingen aning om vad som händer och just nu är det bara kaos! Jag vill inte ha kaos, jag kommer att skriva saker jag egentligen inte vet om jag vill skriva, hm, fan.... Trött som jag vet inte vad, jag vill inte vara vaken, men jag måste, fast det är ju grymt skönt att jag sen bara krypa ner i sängen och somna. Jävla skit, fan varför alla dessa tankar, och varför gör jag alltid saker utan att tänka. Så typiskt mig... pallar inte!....

Jag kom på en sak,
egentligen vad är det man ska skriva om för att få folk att läsa och fastna för sin blogg?
Jag själv tycker att det är väldigt tråkigt och intressant när folk skriver typ

"idag har jag varit i skolan, och det var som vanligt"

Alltså för vadå, nähä har du varit i skolan? det kunde inte jag räkna ut :O

Men jag vet inte det kankse bara är jag, Jag gillar att läsa personers blogg som faktsikt
inehåller något, där det faktiskt står något som inte "jag va i skolan"
Jag tycker oxå att det är jättetråkigt att bara skriva " jag va i skolan"
Alltså, jag tycker ändå att blogg -dagbok på internet- ska inehålla något personlig
för alltså, om man skriver dagbok skriver iaf jag personligt.

Snart bär det av till oskar på filkväll^^
nice ska det bli^^

Jag har precis målat naglarna, sitter och lyssnar på Paramore på spotify,
upptäckte just deras charm. Paramore är verkligen grymt bra! =)
passar vid alla humör:P det är niiice! =)

Så ikväll kommer det inte vara några uppdateringar så hare bäst!^^
FÖR DET SKA JAG HA :P HAHA

Idag är faktiskt en riktigt bra dag måste jag säga:P
Jag är glad och jag är pigg^^
därför kommer det inte riktigt finnas något vettigt inehåll i min blogg idag faktiskt.
Det är mycket lättare för mig att skriva när jag på något sätt inte mår bra,
jag blir mer kreativ och skriver bättre.
Men något seriöst måste jag väl iaf ta upp :P

Alltså jag tycker verkligen att det är något som är fel med hela samhället idag, och jag hoppas att jag inte är ensam om att tycka det.
Barn/ ungdomar mår psykiskt mycket sämre idag än förr, personer som är i min ålder behöver sömntabletter för att kunna somna. Man svälter sig själv för att kunna se ut som modellerna idag. Föräldrar idag är för stressad och tänker för mycket på sin egen karriär för att ha tid med sina barn, det var bara i stora drag, jag vet att det finns föräldrar som verkligen offrar allt för sina barn. Men nu pratar jag generellt.

Och sen kom mina tankar in på en sak, är det en trend att man ska skära sig och må dåligt hela den här "emo" grejer är så himla mycket med just nu. Nu säger inte jag att alla "emos" skär sig, jag har "emo" vänner som inte skär sig. Sen är det ju så att det är inte bara "emos" som skär sig heller, jag vet många som inte är "emo" som skär sig, är det något som är inne idag? Att man ska må dåligt för att få status?

Blir man mer populär ju fler ärr man har på armarna? Jag har själv skurit mig, men det fans inget i att vara "populär" eller så som gjorde att jag gjorde det, jag mådde dåligt, jag kan må så dåligt idag med, men jag lyckas låta bli att skära mig, det är faktsikt inte alltid lätt att låta bli, ibland händer det att jag skär mig.

Men jag tänker att om det är en trend, hur fan kan man vara så dum att man skapar en trend att skära sig själv och få fula ärr för resten av livet?

Ursäkta min bitterhet men jag insåg just att idag är en sådan dag där jag är bitter på samhället men tänker bara klaga istället för att försöka göra något åt det....

Ibland blir jag så trött på allt, ingenting blir som man tänkt sig, men vad gör det?
- Ibland väldigt mycket men oftast ingenting. Så varför bryr jag mig, bra fråga.

Vissa dagar vill jag vara precis som alla andra, andra dagar vill jag vara mig själv.
- Det kan leda till konfrontationer med mig själv.
Vad gör det?
- Inte mycket, oftast!

Idag är en sådan dag där jag inte kan bestämma mig för om jag är glad eller sur,
om jag är pigg eller trött, handelsfraftig eller lat. Vad gör det?
- Väligt mycket faktisk, för att gå runt i ett mellanting hela dagen är inte kul.

jag tänkte ge lite svar på lite om det jag skrev om till Blondinbella, det är ingen häxjakt, och alla reagerar alltid olika på allt de läser, somliga tycker att hon är jättebra, vissa är likgiltiga och andra tycker att hon är jättedålig.
Så är det ju bara, och jag sa som jag tyckte, jag tycker att för att jag ska kunna köpa det hon har skrivit så måste hon visa bättre för mig att hon lever som hon lär. Hon hör ändå in i det så kallade idealet som finns, komplex över acne, hon la upp en blid när hon var osminkad och precis hade vaknat, var va acnen? ja inte på bilden iaf. Alltså jag har mer finnar än hon, och jag har inge problem med det, jag ar faktsikt ganska nöjd över mig själv. Och då passar jag nog inte in någonstans i det så kallade idealet. rakat hår på ena sidan av huvudet, typ mitt emellan långt och kort på andra, finnar, är mullig och har stora fötter. den som tror att jag bara skriver att jag har stora fötter så är det ju så att jag har st 42-42, det är inget jag kan göra åt, jag lever med det, men det är svårt att hitta snygga klackskor och stövlar, så på mina fötter finns det oftast gympaskor, bryr jag mig? Nej.

Jag passar inte in i idealen idag, det gör hon, och jag blir då arg på att hon försöker få folk att inte ha såna komplex över hur de ser ut. Jag blir arg av det, andra tycker att det är bra, alltså visst hon rår inte för hur hon ser ut till grunden, det var inte hon som bestämde. Men vafan, jag blir arg i alla fall och så är det. Visst alla hittar nog fel på sig sjävla, även hon. Men å andra sidan det är så det är, vem har inte något de inte gillar med sig själv? jag skulle vilja träffa den personen! och då räknas inte plstikopererade in i min bild, för de var så missnöjda och ska passa in i idealet så de va tvugna att operera sig. Sen får folk kalla mig orättvis eller att jag driver en häxjakt eller så, men min åsikt är min åsikt. Och alla får tycka olika. så är det bara.

Okej nu är det så att jag hade absolut ingenting att göra så jag gick in på Blondinbellas blogg och läste lite. Läste mest hennes självkänsla kategori. Och jg blev arg. Alltså på riktigt, hon vill ha ett perfekt städat hem 2010 skriver hon i sin blogg, vem skapade det perfekta? Hon skriver att man ska lära sig själv att tycka om sin själv, bli av med sina komplex men försöker hon med det? nope, eller iaf inte vad det verkar som i hennes blogg. Sova med smink för hos sin kille för att man har komplex över finnar, hur fan ska hon få någon annan att tycka om sig själv om hon inte försöker bli av med sina kompex. Här får ni se min ganska långa kommentar till en av hennes inlägg. usäkta om det fattas bokstäver o grejer men jag är och var arg när jag skrev det.

just det ursäkta att den är väldigt svårläst oxå men glömde nytt stycke xD

Idag så har jag o annika lyssnat på walking in Memphis och 18 and life ungefär 20 gånger varje låt xD
Nice värre tycker jag!

Men de fick mig att börja tänka, vet inte antagligen va det väl inte bara musiken utan även att jag är nere av någon anledning.

Jag insåg att det finns människor jag verkligen saknar och troligtvis inte kommer att träffa så himla ofta (typ aldrig)
och det gör mig ledsen! De människorna har verkligen lämnat fotspår i mig som alltid kommer att vara kvar. Visst det kan väl vara så att jag vill ha det som jag hade det förr, men vad är det för fel med det?
Då försökte jag inte bryta mig loss och skapa ett eget liv, då hade jag det bra och var ganska omedveten om allt. Vad är det för fel på det? Att ha en plats man verkligen känner sig trygg på och där man trivs. Jag trivs hemma, det är inte det jag säger, men jag vill skapa ett eget liv, en egen trygghet. Inte luta mig tillbaka på deras, det var de jag gjorde på den tiden. Och att vara omedveten om det mesta va jävligt skönt, allt skit som finns omkring en förstod man inte riktigt då. Nu låter jag jätte blåst och naiv, men så är det inte. Jag menar va skönt det var att bara kunna lägga över allt på mamma och pappa så hjälpte de en med det. Man behövde inte stå för sig själv och vara den som fick hela vågen över sig. Mamma och pappa stod alltid först och tog den hårdaste smällen.

Så vill man ju inte ha det idag, eller? Jag vill kunna stå på mina egen ben, men med mamma och pappa som skydd, går det? Jag har hört att man inte både kan ha och äta kakan, jag tror att det stämmer. Men kan man ändra på det? Och varför alltid hålla på och tänka tillbaka på det som hänt? Varför göra det, kanske för att då var man trygg.

De här personerna har förändrat den jag är idag, de har hjälpt till att göra mig till den jag är! Så är det bara, och det är personer som troligtvis inte kommer att komma tillbaka in i mitt liv igen :(
När jag tänker så blir jag ledsen för det vill jag inte, jag vill att de fortfarande ska vara en del av mitt liv.

Jag kan ibland sitta och fantisera att de fortfarande är en del av mitt liv, att jag fortfarande träffar dem och hur de relationerna skulle se ut idag, eller om typ 5 år. Men jag vet skillnaden på fantasi och verklighet och det gör ont. Ibland önskar jag att det skulle vara samma.

Ibland önskar jag att jag har en annan familj, att allt inte är som det är i min familj, att det skulle vara på ett annat sätt. Där jag faktsikt gillar att umgås med mina syskon. Jag gillar att umgås med min bror, det gör jag alltid, men jag klarar dock inte av hans flickvän så jag umgås inte så ofta med honom. Med mina systarar tänker jag bara på vad som varit när jag träffar dem. De har sårat mig, svikit mig, låst mig ute. Så varför ska jag släppa in dem? Vad finns det för skäl. Jag saknar dem inte ens, eller oftast inte. Klart jag saknar dem, de är ju mina systrar. Men oftast när jag träffar dem blir vi bara sura på varandra. Så är det faktiskt.

Jag orkar inte bli sviken av folk längre, jag orkar inte släppa in folk som sedan säger "Att jag tyckte inte om dig på det sättet..
Jag va tsms med dig för jag hoppadses på att jag skulle börja, men inget hände..."
Varför säger man inte det innan? Då slipper man såra någon, då måste det inte göra så ont.
Då skulle det vara mycket lättare, varför måste man få reda på sådant efteråt? Det är bara drygt, våga stå för vad man tycker, och våga säga det så någon slipper bli sårad.

Hm, mkt text, jag vet, men mycket tankar som snurrar i mitt huvud och just nu är jag ganska så nere.

Idag är det 1:a januari 2010 och jag har varit mkt seriös idag! Jag har gått på en långpromenad med hundarna, jag har sökt 2 sommararjobb och jag har pluggat lite "vägmärken ochvägmarkeringar" Jag har fixat iordning alla pantfalskor, jag har duschat, kollat på film med mamma och sen ska jag leka med annika! Fett bra dag helt enkelt! =D Jag har kommit på att jag måste börja stretcha för tro det eller ej (de som känner mig) Jag har blivit stel. Det känns när jag stretchar och jag är inte alls lika smidig längre. Det ska vi ändra på xD

Jag hade tänkt så här första dagen på den nya året att skriva ett seriöst inlägg, men om vad?
Nyårslöften tror jag.Jag har inga nyårslöften, jag håller dom ändå inte. Däremot har jag lovat mig själv(inte som löfte för bara iår) att:

• Jag ska ta hand om mig sjävl bättre, äta bätte och röra på mig mer, för jag behöver faktiskt det.
• Inget mer bitande på naglarna, för jag vill ha långa naturliga naglar
• Försöka tänka mer positvit och vara mer positvit över lag
• Ta saker lite mer som dom kommer, sluta vara så himla kontroll freak helt enkelt.

Det var de saker jag ska hålla, fast de två sista ska jag bara försöka, för det är fett svårt, eller tänka positvit är väl inte så svårt men ja.

Jag tycker nämligen att nyårslöften bara är dumt, varför lix? Hur måga håller sina nyårslöften?
Det är bättre att bara bestämma sig för att så ska jag göra, eller så ska jag försöka göra.
Fast jag vet att det går allt hålla nyårslöften, min mammas nyårslöfte de år hon skulle fylla 40 var att sluta röka, sen på sin 40 års dag slutade hon röka. Bra gjort mamma! =D då va jag 12^^

Så nu har jag varit lite seriös tycker jag, så nu ska jag plugga lite mer xD Sen blir det dags för mat ^^

Nytt år nya tider, ändå är jag kvar i det gamla och grubblar, varför då? Suck på mig!

Ja ja, fett trött är jag, men palla sova nu xD Ska nog läsa eller något ist, eller kankse skriva någon dikt? det kan funka ^^