FEL
ljust
Nu börjar jag bli glad igen och fattar igen varför jag tog alla beslut som tagit. Det är mitt liv, min bebis och det känns skönt att börja få ihop det faktiskt.
Dock kommer jag nog aldrig hitta helt ur min tunnel förrän det syns mer på mig och jag märker att folk märker. Nu är det ju nästan så att folk får gå och gissa om ryktet stämmer. Jag vill inte ha det så, jag vill inte vara ett rykte som folk försöker ta reda på om det är sant. Så nu längtar jag efter att få stor mage. Att få springa runt i mamma kläder och visa upp min mage. Det kommer att bli jobbigt, jag är inställd på att kommentarer kommer att uppstå och det kommer att vara jobbigt men jag kommer klara av det. Jag är stark och jag ska bli världens bästa mamma till världens bästa barn.
Jag skiter i vad andra tycker, men bryr mig så otroligt mycket.
Förstör
Jag menar, barn kan du ta med! Livet går inte under för att man skaffar barn. Mitt liv kommer inte gå under för att jag skaffar barn. Jag ser det inte som ett koppel och känner mig inte bunden på samma sätt som det blir att ha hund. Jag har haft hund sen jag var 8 och kan helt ärligt inte förstå någon som skaffar hund...
Så innan någon bestämmer sig för att döma mig, tänk efter. Ett barn behöver inte förstöra hela tillvaron för någon.
inte alltid lätt
Döm mig inte, jag säger inte att jag ångrar mig. Jag säger bara att det är så mycket som kan bli fel och jag oroar mig över att göra fel. Men det kommer bli bra! Allt kommer att lösa sig! <3
Ibland
Det blev inge mer städa för mig idag men känner mig nöjd över det jag har gjort :)
Alla borde känna sig nöjda ibland, glada över det som är. Jag insåg just varför jag ska vara glad efter några dagars förvirring. Jag ska bli mamma! Den 5:e juni är bebisen beräknad och shit det har gått mer än halva tiden! Det är mindre än hälften kvar till jag kommer att få träffa min lilla bebis, se den på riktigt för första gången <3
Jag är oxå nöjd över alla mina enormt bra vänner som stöttar mig och finns där för mig. Livet skulle vara mycket värre utan dem. Egentligen borde jag vara nöjd varje dag! och helt ärligt, ibland är jag det oxå, jag menar när jag sitter på tåget till skolan är jag nöjd över mig själv att jag klev upp ur sängen istället för att stannade kvar. Det är så jag får göra och så alla borde göra, vara nöjd över det lilla! :)
P!nk
http://www.youtube.com/watch?v=NqaEZppItvk
Alla borde se den!
Det är p!nks nya låt F**kin' perfect.
Jag tycker att låten är grymt bra men hemsk. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga men jag gillar den. Låten är bra och hemsk men slutet är jag vet inte, typ bra?
Kolla in den och säg sen gärna vad ni tycker.
Jag kunde se mig själv lite i videon, jag tror att alla kan göra det egentligen. Vem har inte försökt passa in, tyckt att allt gått åt helvete? Den som säger att den inte känner igen sig ens lite tror jag faktiskt inte på. Så är det, helt ärligt jag tror de människorna ljuger. Kanske för att verka "perfekta" kanske för att de inte vågat erkänna för sig själva än hur det faktiskt är.
Tänk på det i alla fall, lyssna, titta och tänk! :)
Osäker
Ont i huvudet
Sitter i skolan och väntar på att mitt tåg ska gå....
Huvudet värker och näsan är täppt. Allt kändes bra imorse, nu känns inget bra. Imorgon SKA jag till skolan. Och på lördag ska jag jobba.
Jag vill till skolan för att det är sista dagen med en vikarie som jag verkligen tycker om. Han är en riktigt skön snubbe och skulle vilja ha honom i psykologi hela tiden. Jag vet att det inte funkar så men man kan ju alltid drömma. ;) Visst jag gillar min ordinarie lärare med, hon är mysig och rolig. Men helt ärligt hur mycket lär jag mig?
Modig?
Jag är stolt över dig för att du vågade fatta ditt beslut! Om det är någon som ska vara stolt så är det du! och du ska vara stolt över dig själv! Du vågade fatta det beslut som du behövde just då och du klarade det! Du är modig och jag är stolt över dig! <3 Jag älskar dig!
vill
Dock saknar jag dig, vill träffa dig, nu när jag är lite äldre och faktiskt lite mer vältalig än förr. Då var jag bara en jobbig unge. Jag märker själv att jag jag har utvecklats, till någon jag kan vara stolt över. Jag kan stå på mina egna ben.
Jag vill skriva allt det till dig och mycket mer. Jag vill träffa dig igen, hm antagligen för att jag är ett uppmäksamhetsoffer som vill att folk ska bry sig om mig och tar den plats jag behöver för att någon ska göra det ;)
Nej men egentligen vet jag inte vad jag vill skriva. Bara att jag vill.
Familjen annorlunda
Jag förstår helt ärligt inte grejen med så många barn. Barn är väldigt uppmärksamhetskrävandre och JAG tror inte att alla barn får den uppmärksamhet de behöver i en så stor familj. När jag gick i 1:an på gymnasiet första gången gick jag i samma klass som en som hade många syskon. Hon var älst av dem. Hon mådde inte så himla bra. Min åskit är faktiskt att jag tror att de äldre barnen på ett eller annat sätt försummas en del av deras barndom. De får inte vara barn utan måste ta massa ansvar för att passa syskon. Familjen som har barn sen innan de träffades, där tror jag det är en annan sak. De har redan fått vara barn utan en massa barnvaktande och sådant. Sen finns det ju så klart de som tycker att det är roligt, men jag tror inte på att skaffa jättemånga barn för jag tror att det är större risk för de älsta barnen att känna sig bortglömda. Det är vad jag tror, sen får alla andra tro vad de vill.
Men jag kommer inte skaffa så många barn, om det inte är så att jag kanske har tre och ska skaffa ett till och får trillingar, då blir det ju en hel massa barn, men då tror jag att det är viktigt att barnen får egentid med mamma och att det finns stöd och hjälp som jag kan få. En avlastingsfamilj eller så. Jag säger inte att jag skulle behöva det för att jag inte kommer älska mina barn utan av just den anledningen. Jag skulle älska mina barn och de är värda att få en massa uppmärksamhet och kärlek som jag inte tror att föräldrar har tid att ge sina barn när de är så många.
Men vad vet jag, jag har aldrig själv levt i det, jag kan bara spekulera :)
Gnesta
Nu har jag tappat tråden helt, det jag ville säga är att gnesta är en liten jävla håla fyllt av fördomar och skvaller. Jag bor där och är en del av skvallerkedjan.
Men jag kommer att bli en bra mamma och skiter i vad andra tycker! Det är mitt barn inte någon annans så varför ska jag rätta mig efter vad andra tycker och inte stå för mig själv och vem jag är? Verkar konstigt, så hoppas alla bara låter mig vara, snälla kommentarer tar jag tacksamt emot så klart, men fan inte dryga.
Puss
Glöm inte att ge förslag på tävling jag kan ha
perfekt
Perfekt, vad är det? Kan man vara perfekt?
Jag blev nyfiken på vad perfekt egentligen betyder så jag slog upp det.
Perfekt: Bra på alla sätt, fulländad
Synonymerna för perfekt: Felfri, fulländad, idealisk, utan brister och utomordentlig.
Kan man vara bra på precis allt? Det tvivlar i alla fall jag på så jag slog upp ordet.
Allt: Oböjlig, kollektivt hela (mängden av)
Okeej, jag förstod nu, inte så mycket. Ordet allt låter luddigt och jag förstår fortfarande inte vad perfekt är.
Så varför inte slå upp ordet fulländad.
Fulländad: Perfekt
Synonymer: Färdig, fullständig.
Vem vill vara perfekt? Varför strävar vi efter det om man måste vara färdig, fulländad, felfri, bra på alla sätt, idealisk och fullständig. Ja jag skulle inte vilja vara det, fast jag kan ju inte förneka att jag ofta strävar efter det. Om jag skulle träffa en perfekt människa skulle jag bli rädd. Vad är det som egentligen gör att vi vill vara perfekta, kanske är det för att vi då har en anledning att trycka ner oss själva: bara för att vi inte klarar av att vara perfekta.
Efter att jag slog upp alla ord och synonymerna till dessa så kan jag säga att jag fortfarande inte fått ett riktigt grepp om vad perfekt egentligen är, jag har inte fått det ”perfekta” svaret på vad perfekt är. Det kanske inte finns någon, ordet kanske bara finns för att vi ska kunna måla upp ett bättre liv än det vi har och längta efter det.
Jag är glad att jag inte förstår vad perfekt är, för nu kanske jag kan sluta sträva efter någonting som inte är, sluta må dåligt för att jag inte kan vara som något som inte är, perfekt.
Hur kan något som finns vara något som inte är?
perfekt?
Får jag tvivla?
Jag ska ha barn, jag är stark och kommer att klara det! Jag kan städa, och jag kan ta ansvar. Dock är jag grymt dålig på att laga mat men det är väl något jag lär mig antar jag. För mitt barn ska få bra mat och få ett bra liv. Så är det bara! Jag kommer att klara av att ta hand om liten och liten kommer bli bäst i världen! för jag kommer att bli en bra mamma! <3
Så nu har jag tvivlat lite och fått skriva av mig! känns bättre nu!
brev till dig
Det har hänt för mycket för att det någonsin ska kunna bli på samma sätt. Jag kan bara prata utifrån mig och jag tänker hålla mig till det. Jag har blivit för sårade och kränkt för att det någonsin ska kunna bli som det borde vara. Jag vill inte längre vara med dig(som i umgås) och inte heller ha dig nära. Problemet är dock att du är far till mitt barn och du har all rätt i världen att träffa det. Den rätten kommer jag inte heller att försöka ta ifrån dig. Det finns saker som tar emot dock, det är att mitt barn; för mitt barns pappa har velat att barent inte fanns, att jag skulle göra abort. Den tanken kommer alltid att finnas, du ville inte ha dit barn. Ditt eget kött och blod ville du döda. Kanske vill du det än det vet jag inte och inte heller vill jag veta. Allt prat om hur omogen du är och hur du absolut inte skulle klara av att ta hand om ett barn sitter etsat i mig. Dock finns det en sak som sitter värre inpräntat i mig. "Barnet kommer att må dåligt om det föds" kommer alltid att finnas kvar, just den meningen kommer jag aldrig någonsin att glömma. Med den meningen blev det påtagligt (ur mitt perspektiv) att du tycker att jag kommer att bli en dålig mamma. Även om det inte var så du menade bryr jag mig faktiskt inte om för det är en mening som är öppen för just den tolkningen. Så jag bryr mig inte om att du i efterhand försöker säga att du aldrig har sagt att barnet kommer att må dåligt när det föds. Smaka på meningen "barnet kommer att må dåligt om det föds" och säg sedan att min tolkning är helt obegriplig, för det tror jag inte att du kommer att kunna säga.
tänk
tankar
Jokkmokk
Allt liv, och all rörelse, det var inte samma sak att bara åka två. Jag var på ett helt annat sätt tvungen att stå för undehållningen och den personen är inte jag riktigt. Min grej är att bevaka, inte underhålla. Men jag fick ju lära mig att göra det med så jag ska inte vara ledsen. Att känna sig obekväm är inte alltid en dålig sak, man lär sig av det. Jag känner mig lite starkare nu, lite bättre.
I Jokkmokk fick jag testa att vara en del av mig själv som jag inte är så ofta. Det kändes bra och dåligt. Men bäst av allt med resan var att träffa min släkt, att få träffa farfar. Han är gammal, och kan snart dö. Så det kändes bra att få träffa honom i alla fall en gång till, men jag hoppas att det blir fler.
Landet jokkmokk kan jag fly till och bara ta det lugnt, slippa min vardag...