Bumbi

Igår tittade jag på första avsnittet av familjen annorlunda. Så många barn som familjerna har vill jag verkligen inte ha! Eller visst jag kanske ändrar mig när jag blir äldre men som det ser ut nu vill jag ha 2 eller 3 barn tror jag.

Jag förstår helt ärligt inte grejen med så många barn. Barn är väldigt uppmärksamhetskrävandre och JAG tror inte att alla barn får den uppmärksamhet de behöver i en så stor familj. När jag gick i 1:an på gymnasiet första gången gick jag i samma klass som en som hade många syskon. Hon var älst av dem. Hon mådde inte så himla bra. Min åskit är faktiskt att jag tror att de äldre barnen på ett eller annat sätt försummas en del av deras barndom. De får inte vara barn utan måste ta massa ansvar för att passa syskon. Familjen som har barn sen innan de träffades, där tror jag det är en annan sak. De har redan fått vara barn utan en massa barnvaktande och sådant. Sen finns det ju så klart de som tycker att det är roligt, men jag tror inte på att skaffa jättemånga barn för jag tror att det är större risk för de älsta barnen att känna sig bortglömda. Det är vad jag tror, sen får alla andra tro vad de vill.

Men jag kommer inte skaffa så många barn, om det inte är så att jag kanske har tre och ska skaffa ett till och får trillingar, då blir det ju en hel massa barn, men då tror jag att det är viktigt att barnen får egentid med mamma och att det finns stöd och hjälp som jag kan få. En avlastingsfamilj eller så. Jag säger inte att jag skulle behöva det för att jag inte kommer älska mina barn utan av just den anledningen. Jag skulle älska mina barn och de är värda att få en massa uppmärksamhet och kärlek som jag inte tror att föräldrar har tid att ge sina barn när de är så många.

Men vad vet jag, jag har aldrig själv levt i det, jag kan bara spekulera :)