14 igen
Sitter och lyssnar på Björn Rosenström och känner mig som 14 igen. Känns lite konstigt, att sitta och lyssna på musiken som är "cool" för en 14 åring. Dock får musiken mig att gå tillbaka till allt som hänt när jag var 14... Alla breven, soc., BUP, en 9 år äldre pojkvän och släkting på psyk. Allt känns ganska overkligt idag. Det känns inte som att det egentligen har hänt, eller i alla fall inte allt. Att vara tillsammans med en 9 år äldre pojke och känna sig mentalt lika mogen kanske säger mer om honom än om mig? Jag vet inte riktigt faktiskt, en 14 årig Ronja var en mindre snäll Ronja. Alltså jag var inte elak mot folk så, utan jag var bara så ego. Det fanns bara jag då. Fast är det konstigt? Jag menar, försöker man hitta sin identitet och förstå vem man är så blir man nog ego, tror jag; Jag blev det.
Idag sitter jag här och tänker på hur sjukt det var att vara 14 och hur liten man egentligen var. Kan skratta lite åt all patetisk dramaqueen jag höll på med. Tur att man faktiskt mognar hela tiden så jag slapp stanna kvar i 14 års åldern för evigt :P
en opepp uppmärksamhetssökande 14 åring...
Kommentarer
Postat av: MrOskar
När folk är 14 är de oftast attentionwhores, de behöver det eftersom de får typ en helt ny kropp och börjar vänja sig vid den :)
Trackback
