Bumbi

jag vet att världen vi lever i inte är helt snäll, men jag trodde att några människor faktiskt var det. Jag känner mig dum och ledsen, hela tiden har jag saknat en person som jag trodde brydde sig det minsta om mig med. Men så var det inte, jag har lagt ner tid på att sakna någon så att jag har glömt bort att sakna andra, personer som fortfarande finns lite i mitt liv och som jag vill ha mer i mitt liv. All denna jävla tid helt i onödan, het bortkastad, eller inte riktigt. Men det blev inte som jag ville eller trodde. Du var inte den jag trodde. Det känns inte bra att det tog så lång tid för mig att inse att du inte är den enda i min värld som gjorde mig hel för en stund. Du är nog den enda i min värld som jag verkligen inte borde sakna och se det som en konstig tid. Nu ska jag lägga mig dig bakom mig och gå vidare. Leva ett liv med människor som faktiskt bryr sig om mig och som jag faktiskt bryr mig om. Fast det är sant, jag bryr mig om dig. Det kommer jag alltid att göra, jag vill bara inte släppa dig nära inpå igen. Kanske någon gång att jag vill veta hur du mår, men inte mer. Det känns onödigt, bortastad tid. <3