Svar till Anonym
Kommentar från anonym:
"kan du aldrig känna dig glad i din ensamhet? Känns som att du alltid måste ha en kraftig bekräftelse på ditt Jag... Vem är du i ett rum fullt med människor? Vem är du när du är ensam och naken i ditt rum? Vissa känner sig mer o mer ensam ju flera det finns i rummet... hur fungerar du?"
Alltså, klart jag kan känna mig glad, och jag var glad när jag skrev inlägget "längtar" så var det. Det är bara det att jag nästan aldrig kan se bara den bra sidan av något, utan ser alltid den negativa oxå, o den väger oftast tyngre, men jag är glad för det. Eftersom att jag inte vet vem du är kan jag inte veta om du känner mig eller inte. Att ha blivit retad under lågstadietiden och internetmobbad under högstadietiden gör att man vill ha bekreftelse på vem man är, men samtidigt vill man göra sig så liten och obetydelsefull som möjligt.
Ett rum fullt med folk, hm... om det är folk jag inte känner håller jag käften, om det är i klassen pratar jag bara med de jag känner bäst och om det är ett rum där jag känner alla pratar jag nog oxå mest med de jag känner bäst.
Jag känner mig oftast inte ensam i mitt rum, för jag vet att alltid när jag är hemma så är minst djuren hemma. Då behöver jag inte känna mig ensam, Jag känner mig mer ensam bland folk, för då blir jag utelämnad, måste prata, visa vem jag är och föröska blir accepterad som den jag är. Jag hoppas du fått svar på det du ville. Och jag hoppas att du nästa gång, om du kommenterar, kommenterar med vem du är, känns alltid bättre att veta vem man skriver till.
"kan du aldrig känna dig glad i din ensamhet? Känns som att du alltid måste ha en kraftig bekräftelse på ditt Jag... Vem är du i ett rum fullt med människor? Vem är du när du är ensam och naken i ditt rum? Vissa känner sig mer o mer ensam ju flera det finns i rummet... hur fungerar du?"
Alltså, klart jag kan känna mig glad, och jag var glad när jag skrev inlägget "längtar" så var det. Det är bara det att jag nästan aldrig kan se bara den bra sidan av något, utan ser alltid den negativa oxå, o den väger oftast tyngre, men jag är glad för det. Eftersom att jag inte vet vem du är kan jag inte veta om du känner mig eller inte. Att ha blivit retad under lågstadietiden och internetmobbad under högstadietiden gör att man vill ha bekreftelse på vem man är, men samtidigt vill man göra sig så liten och obetydelsefull som möjligt.
Ett rum fullt med folk, hm... om det är folk jag inte känner håller jag käften, om det är i klassen pratar jag bara med de jag känner bäst och om det är ett rum där jag känner alla pratar jag nog oxå mest med de jag känner bäst.
Jag känner mig oftast inte ensam i mitt rum, för jag vet att alltid när jag är hemma så är minst djuren hemma. Då behöver jag inte känna mig ensam, Jag känner mig mer ensam bland folk, för då blir jag utelämnad, måste prata, visa vem jag är och föröska blir accepterad som den jag är. Jag hoppas du fått svar på det du ville. Och jag hoppas att du nästa gång, om du kommenterar, kommenterar med vem du är, känns alltid bättre att veta vem man skriver till.
Kommentarer
Postat av: Madicken
Har folk svårt eller?
Jag tänker slå sönder folk som är så jävla äckligt fula-
Postat av: Anonym
?? Vad menar du med folk o vad dom har svårt för??? O vad menar du med att slå sönder folk som är så äckligt fula?.........Vad är ditt problem helt enkelt!?
Trackback
