Bumbi

Ung mamma

När är man egentligen ung mamma? Jag menar, enligt lag är man vuxen när man är 18 och då borde man ju vara vuxen mamma, eller? Och för massa år sen så fick man barn vid 14, då skulle jag ju vara en ganska gammal mamma ju, eller? Varför säger folk när de är typ 20-21 att de är unga mammor? Jag menar är man verkligen en ung mamma bara för att man är 20-21? Jag vet inte om jag tycker det. Jag tycker inte att det borde finnas något som heter ung mamma. jag menar man är väl ändå bara mamma? bara för att alla mammor som har valt att få sitt första barn vid 30-40 år tycker att man är liten och omogen när man är 21 så betyder det väl inte att man är ung för det? För typ 10-20 år sedan var det ganska så vanligt med första ungen vid 21 men idag ska man göra karriär först och sen skaffa barn, och då råkar man visst hamna i 30-40 års åldern, så om det borde finnas ett namn så borde det vara gammal mamma. Det skumma med det hela är att jag trots att jag sitter här och skriver ser mig själv som en ung mamma. Bara för att ett samhälle fyllt av folk som ska göra karriär har myntat ett uttryck som ska få dem att känna sig lite bättre och yngre när de skaffar barn så pass sent. Skuldkänslor att sätta karriären före att skaffa barn. Inte alla, men vissa! Och ordet ung mamma har blivit en ursäkt i förväg ifall man skulle göra något fel. Så att alla vuxna mammor kan förstå att "det här hade inte hänt om jag vore vuxen" och så skulle det på något vis vara mer okej.

Varför kallar jag mig själv ung mamma då? Jag menar jag kan ta hand om mig själv och jag tar hand om min son, jag vill inte heller att någon "vuxen mamma" ska komma och visa medlidane om det händer något. Jag vill inte vara lite sämre bara för att jag kallar mig själv ung mamma och inte bara mamma. Så jag tror att jag ska sluta kalla mig ung mamma och bara vara mamma. För jag klarar mig själv utan massa medlidande och sneda blickar. Jag är bra, ja är mamma och jag är stolt!

<3

braaa tjejen! stå på dig! :))

Ung mamma är för mig en mamma som bor hemma hos sin egen mamma, kanske har kvar en del av skolåren. Inget jobb att gå tillbaka till, och behöver massvis av stöd från sina egna föräldrar. "Mamma/pappa skjutsade mig hit o dit". Att inte ha stått på egna ben, bott själv, försörjt sig själv, skaffat eget liv före barnet utan fortfarande är "barnet" i sin familj. Visst kan du ta hand om dig själv och ditt barn, men du har föräldrar som fortfarande tar hand om dig. Ung mamma..

Jag är faktiskt helt inne på vad du säger. När jag precis hade fått min dotter kallade jag mig ofta för ung mamma, men efter ett tag så började jag tänka efter. Varför skulle jag vilja ha den etiketten stämplad på pannan? Jag är ju bara mamma, och knappast än sämre mamma än de äldre. Visst, jag är yngre än normen (eller ja, var iallafall då jag var 14 år när jag blev mamma). Så från att kalla mig ung mamma bytte jag till att kalla mig för "93a mamman" istället!



Och jag tycker inte heller att mammor som passerat ens 18 år är så mycket av en ung mamma. Snarare en lagom ålder enligt mig, huvudsaken är att man har en stabil omgivning och klarar av att ta hand om sitt barn.

Känner igen mig mycket i det du skriver, eller tja, snarare känner jag igen mig i hur jag kände mig när jag väntade mitt första barn - att nu skulle jag bli en sån där ung förälder! Sen föddes vår dotter, och jag insåg snabbt att jag var lika mycket förälder som alla de andra nyblivna föräldrarna, med skillnaden då att jag var yngre och hade sämre ekonomi än de som hunnit jobba upp en bra sgi!



Abolsolut att jag känner mig mer rutinerad och trygg i mitt föräldraskap nu när jag närmar mig trettio, men ärligt talat så kommer det sig bara av att min bäbis nu är min tredje, inte på min ålder... ;)