Om du inte fanns
Förlåt för min tanke... Förlåt att jag överhuvudtaget tänker att det skulle vara bättre om du inte fanns. Jag är helt överlycklig över att snart få träffa dig och över att du har funnits i mitt liv i 6 månader. Men ibland skulle livet vara lättare om inte du fanns. Jag skäms över att tänka tanken, men jag tror inte heller att det är något onormalt. Jag menar, jag blir vuxen, jag ska ta hand om ett litet barn, bli mamma. Är jag verkligen redo?
Lite sent att fundera på om jag skulle klara av att ta hand om ett barn kanske, men jag funderar inte för att jag inte tror att jag inte karar av det utan för att jag har ett behov av att tänka på hur livet skulle se ut utan dig. Förlåt <3
Misstolka mig rätt, jag är verkligen överlycklig. Om 3 månader är jag mamma på riktigt. Jag kommer äntligen att få träffa dig. Men hur skulle allt bli om du inte fanns? Jag måste tänka på det med, för tänk om något går fel? Då måste jag återgå till skolan efter sommaren och plugga klart och sen skaffa jobb och.... Men hur ska man gå vidare ifall något går fel? Av den anledningen vorde det bättre om du inte fanns, det finns då inget som kan gå fel med dig <3
Jag älskar dig! När jag känner hur du sparkar blir jag glad och alldeles varm inom mig. Jag ska göra allt för att vara en så bra mamma som möjligt till dig mitt lilla gryn <3
Nu går jag bara runt och längtar till jag äntligen får träffa dig!<3
Kommentarer
Trackback
