Till dig 5

Sitter och lyssnar på mysig musik, en aningens deppig, men mest mysig. Blev på ett skrivahumör nu. Saknaden som jag kände till dig när jag började skriva är inte alls lika stor. Perioden har börjat gå över, dock finns det så mycket att skriva så jag kommer inte sluta.

Ovanför trädtopparna är himlen rosa och jag kan inte sluta tänka på honom. Jag kunde ha träffat honom i veckan men jag gjorde det inte, varför? Nu i efterhand känner jag att jag ångrar mig. Det hade känts bra att bara träffas. Dock får man ju inte alltid som man vill. Vinden blåser i träden och jag känner hur saknaden till honom blir större. Ju mer jag tänker desto större saknad. Livet är inte rättvist. Hur kan något som känns rätt kännas så fel och obesvarat? I min dröm är livet perfekt, men är det vad jag känner? Tänk om jag är älskar en dröm och inte honom? Det finns en massa frågor men fan inga svar. Det ena sättet att få svar är väl att fråga honom? Men vågar jag det, tänk om allt blir fel?

Livet är bra nu och jag vill inte ha det fel på något vis. Det blir ljusare och ljusare längre tid på dygnet hela tiden nu och det känns. Livet lättar en aning när det ljusnar ute, den mörka tiden är förbi. Dock dröjer det länge än till det är ljust hela dagen fram till typ sena kvällen men jag bryr mig inte. Jag är glad och tänker sluta sakna. Tänker sluta tänka på honom hela tiden och bara njuta av mitt liv och min bebis i magen. Livet är bra och jag ska börja visa det.
Kram Ronja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0