Till dig 2

Anledningen att jag skriver till dig är helt enkelt för att jag måste skriva av mig och jag litar på dig av en underlig anledningen jag menar det var ett tag sedan vi träffades. Mitt sätt att uttrycka mig på och att få ventilera mina känslor är att skriva.

Jag saknar dig och vill träffa dig. Däremot finns det en person jag saknar mer. Jag har insett det. Jag kommer nog alltid att sakna honom, jag har förlikat mig med den tanken nu. Det kommer att vara så, vi skulle aldrig fungera. Jag gillar honom, det gör jag verkligen och har nog alltid gjort de senaste 3 och 6 månaderna, på ett ungefär. Jag skulle aldrig våga, men jag längtar, jag drömmer och jag hoppas. Vilken tur att jag har lite av verkligheten kvar och kan ta mig i kragen ibland, eller? Jag känner mig bara så vilse och fel helt ärligt. Jag vet att han inte vill ha mig på det sättet och har nog aldrig velat det heller. Visst vi har haft våra stunder. Jag saknar att sitta tryggt lutad mot honom och bara kolla på film. Känslan av att vara trygg och säker vill väl alla ha? Är det så konstigt?

Jag har aldrig sagt "Jag älskar dig" för jag är rädd för vad de orden ska innebära. Jag är rädd att ta ett steg jag inte vill, för helt ärligt så känns det lite tryggt att alltid ha sin ouppnåliga kärlek. Och vad skulle hända om den blev besvarad? Och om det hela inte fungerade sedan? Då försvinner min dröm och min fantasi som har varit med mig så länge.

Du tycker väl att jag är helknäpp. Under den tiden jag kände dig höll du alltid på att "skryta" med alla tjejer du raggade på. Antagligen var det inte sant. Under den tiden jag kände dig höll du på att säga att man inte fick vara feminist, det var du som gav min förra mail en adress "antimansdominans" Jag gick och klurade på det länge och det var du som satte det i huvudet på mig. Det var du som fick mig att hitta en rad i en Lars winnerbäck låt som passade in på den du var men som jag inte ville vara "Vi är inga yuppies med feta cigarrer" Du blev min yuppie med feta cigarrer och du gav mig ett mål att inte sikta efter. Jag ville inte ha någon yuppie med feta cigarrer. Du har satt en hel massa tankar i huvudet på mig och påverkat mig så mycket mer än du anar. Därför skriver jag till dig, för att jag vill att du ska få veta allt det där. Alla de bra och dåliga saker som jag har lärt mig av dig, allt jag lärde mig för att impa på dig ;) Du är en anledning till att jag är den jag är idag. Jag saknar dig.
Kram R

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0