när vi var två

Den gången för länge sedan, när vi var två. Det var enklare då på ett vis. Då när det var vi skulle det bli en liten Liam eller Cassandra, det hade vi bestämt. Någonstans på vägen släppte vi våra händer och lät vinden dra isär oss två olika håll. Liam eller Cassandra blev till Hugo eller Lilja. Det finns inget när vinden kom, eller jo kanske, kanske var det redan då där från början när allt hände. Andra helgen i september 2010, var det då vinden kom, men började som en sakta bris för att knappt märkas till att sluta som en tornado som tog oss till vasin sida av jordklotet. Då när det var vi kändes det konstigt, som om det egentligen aldrig varit vi eller att det var meningen att det skulle vara så. Jag vet inte men konstigt känns det när jag sitter här ute och lyssnar på Lars Winnerbäck, vinden, fåglarnas kvitter och vår sons lugnande andetag där han sover i vagnen. Från början var det vår son, sen blev det min, och snart ska jag börja kämpa i motvind för att det ska bli vår son igen, för hans skull. Visst varken du eller din familj vill träffa vår son, men för Hugo skull ska jag kämpa, han har rätt att veta vem sin pappa är och jag ska hjälpa honom. Jag ska hjälpa min son för jag älskar honom<3
Hugo Lar Willy Nilsson, det är vår son, och ska sanningen fram, var han verkligen ett misstag, en slump? Hur kan en så liten människa vara ett misstag? Ska sanningen fram så är han inte det, misstag är ett skydd, något att gömma sig bakom när man är feg och inte vågar träda fram. Sanningen är den att du har en son, och din son är Hugo.

Det bästa som finns är du <3

Kommentarer
Postat av: Matilda

Bra skrivet Ronja! <3 saknar dig och jag vill gärna komma till dig nån dag nästa vecka! :)

2011-08-02 @ 17:45:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0