Bumbi

happy happy, kan man ju säga! känns riktigt bra, jag vet inte riktigt men jag tror att jag har rätt! hoppas hoppas! Jag menar skulle kännas så bra att bevisa för mamma o pappa att jag har rätt! Men om ni vill veta vad det är jag ska ha rätt om får ni fråga ;) inget jag tänker skylta med här inte :P

Jag kom på en sak! jag har egentligen ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv, jag bara lever. Har massa drömmar o planer. Men jag har ingen verklighet på hur mitt liv kan tänkas bli! jag menar, är jag rädd för verkligheten eller vad är det egentligen frågan om? hur svårt kan det vara att någon gång leva i verkligheten? tydligen väldigt svårt för mig. Jag bygger ihop en dröm som jag sedan lever i ett tag, sen ändrar jag drömmen och lever efter den nya istället.

är det så att jag egentligen inte bygger ihop en dröm, utan lever jag egentligen i verkligheten hela tiden? Vad är skillnaden? finns det någon, eller gränsen fårfin och man bara kliver över den hela tiden? fan va man kan fundera o fastna i sina egna tankar, gå i cirklar i hjärnan ett antal gånger. Just nu blev det visst så, inte planerar men, hur fan vet man vad som är verklighet och vad som är drömmar?

Jag är just nu uppe i det blå och tänker på dig! Du får mig att må bra, jag känner att jag verkligen lever när jag är med dig! Lyckan är stor över att ha träffa dig, men den kommer inte att vara för evigt(där kom verkligheten in) jag vet det, du vet det. Det är inte meningen att det ska vara vi, men i mina drömmar är det så! och där tänker jag stanna, tills du vill ta ner mig på jorden igen, det är upp till dig! Jag vill sväva runt i det blå bland mina moln och bara vara lycklig! Självklart kommer jag att bli ledsen när du tar ner mig på jorden igen, ingen tvekan om saken, men det kommer att gå över som med allt annat. Men jag hoppas att du vill leva uppe i det blå med mig ett tag till, sväva runt bland molnen och bara vara, det är så jag vill ha det. Det är så jag vill leva, hur länge, hm vad spelar det för roll? så länge som går helst, just nu vill jag aldrig tappa mina lånade vingar, vill aldrig behöva lämna tillbaka dem. Men jag vet att jag måste, jag vet att verkligheten alltid försöker ta tag i mig och slita av mig mina vingar, så att jag inte kan leva i drömmen, utan landa hårt i verkligheten igen... Hoppas den inte lyckas, hoppas du får bestämma, hoppas du blir den som för mig långsamt ner till verklighete igen. Hoppas, hoppas, hoppas det blir du. Hoppas det dröjer, hoppas det dröjer en hel evighet!

jag tror... jag tror... jag tror verkligen att jag är kär!
<3